Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 13 juni 1870, sida 2

ett tväfots mått alltid i fickan, och med en murarehammare alltid i sin hand, går Durdles beständigt omkring i domkyrkan samt undersöker och hamrar öfverallt, och då han säger till Tope: — Tope, här inne ä en annan gammal en! anmäler Tope detta för domprosten såsom en ojäfaktig upptäckt. Iklädd en drägt af groft kläde med hornknappar, en gul halsduk med smutsiga snibbar, en gammal hatt snarare rostfärgad än svart, samt snörstöflor af samma färg som hans murbruk, lefver Durdles ett verkligt vagabondlif, bär alltid sin middag med sig i ett knyte och sitter på alla slags grafstenar, då han intar sin måltid. Denna Durdles middag har blifvit nästan en institution i Cloisterham, icke blott emedan han aldrig visar sig utom hus utan densamma, utan äfven emedan densamma har vid ett par tillfällen blifvit tagen i förvar jemte Durdles (såsom varande öfverlastad och redlös) samt inställd inför magistraten på rådstugan. Dessa tillfällen hafva dock varit få samt med långa mellanskof, ty Durdles är likaså sällan öfverlastad som nykter. För öfrigt är han en gammal ungkarl och bor i en liten, gammal hushåla, som aldrig blifvit fulländad, och förmodas vara byggd, så tillvida, af sten, stulen från stadsmuren. Till denna boning leder en ingång, fotsdjupt betäckt at stenflisor, samt liknande en förstenad häck af urnor, draperier, grafstenar och brutna kolonner i alla grader af skulptur. Här inne hugga tvenne karlar oupphörligt sten, medan tvenne andra karlar, som stå midt emot hvarandra, såga sten, hvarunder de så regelbundet böja sig utoch inom sina brädskjul, som