Göteborg den 13 Juni. I den politiska verlden råder för ögonblicket en ovanlig stiltje. Hade man icke påfvens ofelbarhet, så vore här en nära nog total brist på ämnen för den offentliga diskussionen. Men denna är också en bland de mest pikanta historier, som förekommit i denna händelserika tid. Här gäller att införa en högsta personliga auktoritet för alla trossatser och åtskilligt af hvad till kyrkan hör i öfrigt, och denna auktoritet utnämnes på lifstid af kardinalkollegiet i Rom. Så skola inom hela kristenheten — ty den ,,allmänneliga (katolska) kyrkan skall ju förr eller sednare upptaga hela kristenheten i sitt sköte, och denna åter den öfriga verlden ja, öfver hela jorden, icke längre förekomma några religiösa tvistefrågor; alla tviflets grubblerier, alla ,,otrons inkast skola med ens upphöra, ty den , ofelbare afkunnar sitt utslag, och dermed är saken afgjord. Den frommes frid skall ej längre störas; de ,starka andarne äro tuktade, evighetens problemer lösta — , han har talat, kardinalkollegiets utkorade, kristenhetens Dalai Lama, verldens öfverste prest! Kan man väl undra öfver att af de fromma biskopar, som nu äro församlade i Rom, rätt många hänföras af dessa stora framtidsutsigter? Och är i sjelfva verket deras betraktelsesätt icke detsamma som många fromme mäns hos oss sjelfva? Ty kärnan i deras tal är ju ständigt: stör icke de enfaldiges tro! Rubba ej den ärfda trons auktoritet! Behållen derföre, I forskare, I otroshjeltar, edra meningar för eder sjelfva! Lemna den fromma okunnigheten i fred! Så kunna vi också lemna den gamle påfven i fred. Han gör oss sannerligen intet ondt, och när protestanter höja rop af häpnad och förtrytelse öfver hans nu pågående djerfva dåd, göra de bäst i att sticka handen i egen barm, och derefter — sopa rent för sin egen dörr. Från Frankrike höres intet nytt, och dock är det derifrån man i första rummet väntar nyheter. Att mr Ollivier befinner sig mellan två eldar, eller flera, är redan en gammal sak, ty två å tre veckor är en lång tid i detta lands politiska Nf. Grefve v. Bismarck låter ej heller höra at sig. Kanske rufvar han på den nya planen att verkställa Pragerfredens 5:te artikel genom att förvandla Als till en stark preussisk fästning. Får man så dit en garnison af några tusen tyskar, bör folkmergmammm:smm soon NT INATT AA RI LI LL