Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 9 juni 1870, sida 3

Vågen för Buddhaismen och Kristendomen; men mig tyckes, att enhvar som läser den skall finna, att Jones våg är illa justerad. Den som vill väga ting bör åtminstone vara i stånd till att opartiskt betrakta vågskålarne. Den siamesiske statsmannen redogör derefter för ett par samtal han han haft med den ryktbare missionären d:r Gättlafl, hvars namn är välbekant äfven i Sverige.l. Giitzlaff började ett af dessa samtal med följande anmärkning: ,Er religion lärer, att det yttersta mål, till hvilket de dygdiges själar kunna komma, är att ingå il. Nirvana (det saliga Intet). Eder mästare Buddha har ju ingått i detta saliga Intet. Hans tillvaro har således upphört. Men hvem skall då belöna er för alla de hymner I sjungen till hans pris, för alla edra andäktiga bruk, edra uppoffringar och barmhertighetsverk? Er religion är som ett land utan konung, der förtjensten blir obelönad, emedan ingen finns som belönar den. Helt annorlunda förhåller det sig med kristendomen. Vi kristne hatva Herren Jehovah och Kristus att vedergälla våra handlingar, att emottaga våra böner och lofsånger och att belöna våra förtjenster. Jag (säger författaren) svarade: Det är sannt, att enligt vår religion ger Herren Buddha ingen belöning åt våra förtjenster; men om någon lefver så som han rt, finner han belöningen inom sig sjelf. Äfven när Buddha lefde på jorden, hade han icke magt att förvärfva himmelen åt dem, som endast bådo om hans hjelp, men icke aktade och följde den rätta vägen. Buddhas religion är fullkomlig rättsärdig, het, och ur menniskans eget inre tillstånd födas hennes frid och salighet. Det är detta tillstånd, som belönar den gode och straffar den onde. Våra hymner äro icke lofsånger, som uppstämmas, för att sängaren skall få belöning, utan de innehålla vår Herre Buddhas läror och föreskrifter för ett dygdigt lefserne. Om ock vår! Herre Buddha ingått i det saliga Intet, äro dock hans nåd och godhet icke uttömda. Det är en farlig sak med religioner, som oupphörligt tala om belöningar viljen I ställa frågan på den stäåndpunkten, då tvingen I hvarje enfaldig man att fråga eder, huru det kommer sig, att I kristne, som bedjen för belönings skull, och hafven en Herre, som hör edra böner --hvarför I ej bekommen mer än andra. I ären, likasom vi. bundna vid bekymmer, älder och död. Nöd, laster och brott frodas rikligen hos Eder. I bibeln finna vi, att Gud skapade Adam och Eva och ville, att de ej skulle erfara sorger, sjukdom och död; men då de åto af en förbjuden frukt, blef Gud vred och förordnade, att menniskorna dädanefter skulle lefva i sitt anletes svett, känna smärtor och dö. Det blef sedermera sagdt, att menniskorna Iskulle genom dopet frigöras från Adams, förbannelse, men jag finner icke, att någon döpt kan bättre än någon odöpt undgå arbete, sorger, sjukdom och död, hvilket allt just ingick i förbannelsen öfver (Adam. i Missionären svarade: , Dopet är endast, UU verksamt för att vinna himmelen efter döden, ty de som dö odöpta fara ovilkorligen till helvetet. — Men han kunde icke förklara, hvarför löftet, att dopet skulle upphäfva hvad som innehålles i förbannelsen öfver Adam, ej gått i uppfyllelse. Deremot påstod han, att de kristne, hvad deras jordelif i öfrigt angår, hafva genom sina böner utverkat sig mycket större förmåner än andra folk. Till bevis härpå, sade ban, , må jag framhålla, att europeerna och amerikanarne äro mästare i mängahanda konster, som andra nationer föga känna. Ilafva de icke ängskepp, telegrafer och jernvägar, kanoner och krigsfartyg, som öfverträsta alla andra i verlden? Äro icke de nationer, som ej tillbedja Kristus, jemförelsevis okunniga? Jag, (sortfsar sörf) ville återföra samtalet till frågan om menniskans andliga och kroppsliga elände, hennes sorger, synder, lidanden och död, och hvad öfverhufvud är gemensamt för oss alla och i främsta rummet kräfver religionens hugsvalelse, men doktorn ville icke ingå mer på den punkten, utan höll sig fast vid de kristnes öfverlägsenhet i vissa konster — särdeles i sätten att resa och föra krig. Han tvang mig då göra den anmärkning, att det i Europa finnes personer, som tro på ingenting, utan äro likgiltiga i tron, men icke förty ega ett vidsträckt och djup-: gående vetande — som äro stora filosofer : och politici. De upptäckter och uppfinningar, som utmärka er civilisation, äro, såvidt jag vet, gjorda af sådane män, men: icke af edra rättrogna teologer. IIvaraf, kommer detta, och huru förliker sig detta med er äåsiet? Och 8 andra edan. hvaraf!