Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 9 juni 1870, sida 3

Ett och annat. Samtal mellan en buddhaist och missionären d:r Götzlaff. I England har nyligen utkommit ett arbete med titeln: Zhe Modern Buddhist; being the views of a Siamese minister of state on his own and otber religions. Translated with remarks by Henry Alabasker. Öfversättaren, hr Alabaster, har tillbragt många är i Siam såsom tjensteman vid britiska generalkonsulatet derstädes. Han hade derunder tillfälle att göra närmare personlig bekantskap med författaren till det verk hau öfversatt, nämligen siamesiske statsministern Chao Fia Praklang, som innehaft sitt lands utrikesportfölj från år 1856, då han med sir John Bovring uppgjorde det fördrag, som öppnat Siam för Europas handel, och intill år 1868, då ban på grund af sin höga ålder drog sig lillbaka 1 privatlifvet. Denue siamesiske statsman har icke sällan varit omtalad i europeiska tidningar och böcker. Ian var förtrolig vän med den nyligen aflidne siamesiske konungen Somdet Fra Paramendr — bland alla samtida konungar trol gen den ende, som på grundspräket studerat Newtons Principia philosophie naturalis, för öfrigt känd som god astroromisk observator och välbevandrad i åtskilliga vetenskaper, hvadan han ock var ledamot af flera lärda sällskaper i Europa. Med honom delade hans utrikesminister smaken för europeisk bildning, och begge hafva grundat en buddhaistisk skola, som söker återföra Buddhareligionen till dess ursprungliga enkelbet och befria henne från de fabler, med hvilka hon under tidernas lopp blifvit bemängd. — Bland andra, som gjort ministern Praklangs namn kändt i vår verldsdel, är Adoli Bastian, som med aktning omtalar honom i sitt stora reseverk ,Die Völker des östlichen Asien. Det torde kunna intressera våra läsare att erfara hvad intryck kristendomen, sådan den framstälts af protestantiska och katolska missionärer, gjort på denne man, hvars höga uppskattning af Europas kultur vitsordats af alla som lärt känna honom, ej mindre än hans håg att tillegna sig kuuskaper och erkänna sanningar från hvilka håll de än må erbjuda sig. Han är i detta hänseende en god representant af den lärda klassen i Sydasiens buddhaistiska länder, hvadan man kan antaga, att hans uppfattning af kristendomen är ungefär densamma, som är förherrskande bland hans bildade landsmän. Vi meddela fördenskull några utdrag ur hr Alabasters ofvannämnda öfversättning af den bok han skrifvit och utgifvit, sedan han dragit sig tillbaka från statsgöromålen. Han yttrar i denna bland annat: ,Jag har läst den romersk-katolska boken ,Det stora Bekymret, och af densamma synes mig som om den religionens prester hyste de största bekymren om sina egna intressen. Jag finner der icke ett spår till försök att häfva svårigheter och lösa tvifvelaktiga frågor. Boken säger oss, att alla de dygdige män, som stiftat religioner, afvikande från den romersk-katolska, hafva varit Guds fiender, men kan icke förklara möjligheten af så många religioners uppkomst och tillvaro. Huru olika med denna och andra trosläror är icke Buddhas lära, som medgifver åtta heliga vägar till den högsta lycksaligheten (och alltså icke anser sig sjelf som nödvändigt vilkor för själens frälsning). Jag har också läst den amerikanske missionären d:r Jones bok ,,Den gyllene