Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 30 maj 1870, sida 3

narkiska sambällen vanligtvis endast så länge som de sjelfve icke fått en orden sig erbjuden. Återstår att instämma i deras åsigt, som finna förklaringen uti just Olliviers fåfänga. För denna förklaringsgrund talar mycket, isynnerhet den nästan enhälliga opinionen bland de herrar i alla verldens länder, som äro dekorerade. Det var icke längesedan vi hörde en med hoftitel smyckad man säga om prof. X. med anledning af dennes vägran att emottaga nordstjernan: ,han tycker sig vara för god att bära henne. Allmänt försäkras af desse upplyste män, att det ej kan vara annat än fåfänga, högfära, stolthet, begär att lysa och utmärka sig framför andra, som förleder folk af prof. X:s och prof. Y:s skaplynne att vandra sin bana utan stjerna på sracken. du ser en stjernprydd man, der ser du ödmjukheten. Af statskalendrarne finner man med glädje, att det ödmjuka sinnelaget utbreder sig med hvarje år alltmera. Må Slutsatsen är, att der man blott icke, i analogi härmed, draga den slutsats, att alla odekorerade äro fåfänga och högmodiga. Må vederbörande ställa oss på prof, och de skola erfara, att de flesta bland oss kunna bestå det med heder — att vi litet hvar förmå bära en stjerna utan knot, ja till och med ett stort kors med tålamod. När Ollivier en ång insett, att den oprydda fracken sticker för bjert af mot den omgifning, i hvilken han befinner sig, att den synes uppträda med obefogade anspråk på att representera mannen bland gamla barn, förnuftet bland tokar, puritansk enkelhet midt i byzantinsk prålighet, då skall han också inse, att han måste bortlägga denna fåfänga, emedan hon innebär hvarken mer eller mindre än en förnärmelse mot den krets han tillhör och mot nästan allt hvad det gamla Europa eger af goda, loyala och blygsamma hedersmän. Da skall han ock kunna gifva fria tyglar åt sitt erkända ädelmod, sitt begär att göra fransmännen lyckliga — ett mål, som ej kan vinnas till billigare pris än om han omhvälfver det kejserliga ymnighetshornet och låter de röda rosetterna regna öfver dess sköna ängder och tacksamma befolkning.