Article Image
Arstohftt. 1 Ha Staändigt hatt det nationella målet för ögonen och hvarken sett till höger eller venster; vi ha icke frågat efter, om vi kanske kränkte eller sårade någon i hans dyrbaraste känslor och ötvertygelser. Det är detta, mina herrar, som gitvit kraft, mod och makt att handla så, som vi gjort. Så snart denna anda sviker oss, så snart vi blitva otrogna densamma, så snart vi röja slöhet genu aot det tyska folket eller våra grannar, skulle det blifva uppenbart, att den spännkrast, med hvilken vi för 31 2 år sedan börJade vårt arbete, har blifvit matt i partikularismens sandöcken, i striden med de partikularisti ska staterna och partierna. Vi förlora då kraften från den källa, af hvilken vi hittills hemtat vårt berättigande att vara hårda, att med jernhäl nedtrampa allt, som ställer sig i vägen för återupprättandet af den tyska nationens herrlighet och makt. (Stormande bifall och bravorop från de flesta bänkarne. Socialdemokraten Liebknecht från Sachsen: ,,Det blir skar prättareyxans enhet! Ilans ord döfvas af stormande bifallsyttringar.) Mina herrar! Jag gläder mig öfver det misstroendevotum, som I gifvit motståndaren till Tysklands enhet och storhet. Jag beklagar, att mina krafter ej äro tillrå fö i eftertryck försvara den föreliggande saken. Jag vill blott påminna om en sak. I två hela år ha Tysklands bästa och namnkunnigaste rättslärda arbetat på åstadkommandet af en gemensam strafflag. Endast en omröstning skiljer oss ännu från vinnandet af vår önskan. Jag beder Er icke svika nationens förväntningar vid denna omröstning. Det parlament, hvars möten nu snart slutas, skall alltid häfda den äran att ha varit Tysklands förstfödda, legitima och lagliga parlament. Jag beder Er blifva fu ndigt genomträngda af den anda, som skapat förbundsförfattningen, samt genom Edert sista votum gifva den tyska nationen en pant på en förhoppningsfull framtid! I skolen vid denna omröstning bevisa, att tyskarne kunna glömma sina partistridigheter och aflägga sitt gamla nationalfel, oenigheten, då det gäller den nationella enhetens beliga sak! (Förnyade bifallsyttringar.) De talare, som uppträdde efter grefve Bismarck, bade svårt att vinna uppmärksamhet. Vid omröstningen, som skedde genom namnupprop, utbröt framstegspartiet i yttringar al missnöje, hvarje gång någon af de national-liberala röstade ja, som förut hade röstat nej. Resultatet blef, att lagen antogs med 127 röster mot 119. (Vid andra behandlingen hade dödsstraftet blifvit förklaradt för afskaffadt med 115 röster mot 81). FRANKRIKE. Det råder missnöje bland senatorerna deröfver, att Nouher — och senaten i allmänhet — spelat en så föga framstående roll vid det högtidliga öfverlemnandet i Louvre at plebiscitets resultat. I senatens möte den 24 dennes yttrade Segur dAiesseau: -IIuru! Senaten bar således icke tillåtits att vid detta högtidliga tillfälle genom sin president få lemna kejsaren en lyckönskan sådan som den, urilkeu senaten år 1852 af liknande anledning lät framföra af sin dåvarande vice president Mesnard! Jag medgitver, att detta förekommer mig oförklarligt, och jeåÅ medger än vidare, att enär de allra underdänigaste yttranden, som några af mina kolleger och jag anmodat marskalk Vaillant framföra till II. Maj:t, icke blifvit mottagna, så har jag icke genom min tystnad unsett mig böra gifva ett slags samtycke till ett beteende, som jag finner lika otacksamt som opolitiskt. Presidenten i senaten, Rouher, besvarade detta yttrande sålunda: Den ärade talaren har uttryckt sig, som om det hade blifvit presidenten i senaten förbjudet att taga ordet. Denna framställning är oriktig. Regeringen har mycket väl känt det anförda från år 1552, men den har ej sunnit någon fullständig analogi mellan högtidligheten då och nu; ett annat program hade derföre nu blifvit affattadt. Detta är enda motivet till regeringens beslut. Det är omöjligt att ett enda ögonblick antaga, att den velat utsätta sig för att såra senatens värdighet. Om ceremonielet medelbart eller omedelbart hade afsett att förbjuda Eder president att taga ordet i Edert namn, skulle jag icke haft äran att under detta möte intaga presidentsplatsen-Lagstiftande församlingen har med 194 röster mot 3 antagit den nya presslagen. Som man vet, har det varit meningen, att de komitter, som bildat sig i assigt att verka för, att plebiscitet skulle utfalla i en för regeringen gynnsam riktning, skulle fortfarande behålla sin organisation för att i liknande fall verkai samma syfte. Man finner emellertid af ett meddelände från centralkomitöen, det så icke kommer att blifva. Meddelandet lyder sålunda: Till följe af mångfaldiga och enträgna framställningar, bevisade genom dess korrespondens, har centralkomitön för folkomröstningen är 1870. hos regeringen begärt bemyndigande att få orgam g till en permanent förening med det uttryckliga ändamålet att — i enlighet med den ministeriella förklaringen den 24 Februari från lagstittande församlingens tribun — hädanefter göra öfverflödig all administrativ inblandning i allmänna eller partiella val till deputerade. Ilerr sigillbevararen och justitieministern har likväl härpå förklarat, att denna framställning ej kunde beviljas, och det återstår således icke för centralkomitcen annat än att anse sin verksamhet vara örd samt att upplösa sig, hvilket äfven skett. Chefen för det i Lyon liggande 61:sta linieregimentet har dagen efter plebiscitet ställt följande dagorder till sina soldater: Till det 61:sta regimentet! Öfversten är längt ifrån att gifva regimentet komplimenter för dess omröstning i går; han kunde icke tro, att det i detta regimente fanns så många dåliga soldater. tlan rodnar af skam, då han jemför de 297 nej, som regimentet afgifvit, med de 41, som afgitvits af det andra regimentet i brigaden. IIan tror gerna, att många — isynnerhet de unga soldaterna — endast af svaghet och lättsinnighet så handlat; men vi skola säkerligen alla, från den förste till den siste, göras ansvariga derför, och vi skola väl snart 1å böta för följderna. Regimentet har blott ett medel att utplåna denna skam, det måste, då tllsalle dertill erbjuder sig, fördubbla sin fasthet, sin uppoffring och sin trohet för fanorna. Denna dagorder skall uppläsas tre dagar å rad. I dag skola alla officerare infinna sig vid appellen, och sedan kompanibetälhafvarne låtit upplisa förestående, skola de för sina soldater göra begripligt hela ovärdigheten af deras beteendel. Det skall bli intressant att erfara, huru regeringen kommer att betrakta denna temligen inqvisitoriska handling af chefen lör det 61:sta linieregimentet. Antalet af de personer, som för närvarande äro åtalade för deltagande i sammansvärjningen mot kejsarens lif, uppgår ill 40: största delen af de öfriga lärer redan vara försatt i frihet. På den bekante författaren, professor edouard Laboulayes föreläsning den 23 lennes gick det mycket oroligt till, enär m del studenter ville för honom tillkännasilva sitt missnöje med hans verksamhet ör ja!-omröstningen vid plebiscitet. Föramlingen, som bestod af damer, äldre terrar och studenter, var fördelad i två artier. Då Vaboulaye inträdde, klappade ägra i händerna och andra hvisslade; let var svårt att säga, hvilket parti som ar i majoriteten. Laboulaye afstod ifrån it hålla om fö 7

30 maj 1870, sida 2

Thumbnail