Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 30 maj 1870, sida 3

Ett och annat. ollivier och ordensväsendet. En man, som lär vara närmare bekan med hr Emile Ollivier, har nyligen berät tat oss något om de tysta inre stride denne har att utkämpa midt under sir offentliga, bullersamma och oförsonliga fejc med de oförsonlige. Berättaren afkräfd oss intet tysthetslöfte; han vidrörde fö öfrigt blott en af de många orsaker h Olivier har att känna bjerteve, medai verlden beundrar och afundas honom. Ocl enär den skärseld, i hvilken han befinner sig, kan öppna sig för mången annan, så berättigas vi, så att säga, af ett allmän menskligt intresse att meddela våra läsar hvad vi härom erfarit. Ollivier är, som bekant, Frankrike: premierminister och kan icke utan skä kallas grundläggaren af det nya, det par lamentariska kejsardömet. Det är ej hel ler utan att han känner sin betydelse För några dagar sedan hörde man honon på Place de la Concorde, i en grupp a änner, yttra: ,jag fick sju millioner rö ster för mig, och kejsaren fick två millio ner röster mot sig (yai eu sept million de voir pour moi, et Vempereur a eu deus millions de voix contre lul.) I likhet mer alla snillen har Ollivier något af naivite qvar i sitt väsen, och det lär icke kunns nekas, att det ligger både en god dosinaivitet och en smula sanning i detta han: sätt att tolka folkomröstningen, fast han: motståndare se i hans anförda yttrand endast beviset på en fåfänga, som , tage alla bravon såsom egnade honom ensam men ädelmodigt afstår hvisslingarne åt der meduppträdande. Men är Ollivier verk ligen fåfäng? Se der den fråga, som dessa dagar sysselsätter tusentals menni skor, som dock aldrig haft för afsigt at teckna hans karakter — se der den fråg: han tvekande gör sig sjelf. Han är icke fåräng, ropa några. De stora skådespel, som den 21 dennes upp fördes i la Salle des Etats, lemnar jus ett slående intyg härom. Det vann sil pregel af storhet icke genom kejsaren ocl kejsarinnan, icke genom de kejserliga prin sarne och prinsessorna, icke genom all: de stora statskorporationerna, som infö dem voro samlade, ej ens genom hr Schnei der, då han i Frankrikes namn framba de tio millionerna valmäns röster och för klarade det parlamentariska kejsardöme genom folket, kejs-ren, lagstiftande för samlingen och senaten upprättadt — ne det symboliskt betydelsefulla, det gripand i detta skådespel låg uteslutande i pre mierministern Ölliviers företeelse. Tänke er blott att denne man, som otvifvelaktig skulle kunna göra hvilken hygglig oc välsinnad fransman som helst till riddar af hederslegionen — som ur det honom ar förtrodda kejserliga ymnighetshornet skull kunna med fulla händer utströ de röd rosetter, som taga sig såväl ut på frac karnes mörka bakgrund och utgöra för mål för så många uppåtsträfvande mec