Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 25 maj 1870, sida 2

rar. IIos oss har detta nyttiga umgänge alldeles saknats, om också gästfrihetens kraf blifvit tillgodosedt genom en och annan middag för en massa personer, hvilka der sammanträffa endast för att frossa i mat och dryck och derefter gå sin vägk). Några vänliga personliga meddelanden skulle helt visst hafva afböjt rätt många obehagliga scener och tillvunnit ministören vänner bland dem, som nu böllos aflägsnade. Ett godt ord verkar mycket äfven på den om sin ömtålighet mest sjelfständige, och ännu mera då på de många, hvilkas meningar och vota bestämmas i hög grad af personliga sympatier. Hvad åter angår ministerens ofta omtalade , brist på initiativ, som framhållits af de kraftfulla storverksmännen, så har denna brist, såvidt vi kunnat döma, varit af föga inflytande, åtminstone på Andra kammaren. Riksdagen har sjelf tagit en mängd initiativer, och först sedan man erfarit att de ej ledt till något resultat, hafva anspråken vändt sig mot regeringen. I den mån dessa anspråk tillväxt, blef det naturligtvis nödvändigt för regeringen att lemna sin passiva ståndpunkt, och detta var ju äfven nu ganska lätt, efter det en mängd frågor genomgått de första pröfningarnes skärseld och regeringen haft tillfälle att utröna opinionen och dess skiftningar hos kamrarne. Vi hafva också för vår del väntat, att denna regering, för hvilken vi städse hyst så varma sympatier, skulle komma derhän, derest den fått tid på sig. Men denna tid hafva vederbörande ej unnat henne. Fastmer har hon varit utsatt för rätt många trakasserier, att ej säga chikaner, och så kunde saken ej få någon annan utgång än den nu erhållit. Det förundrar oss ingalunda, att det blifvit svårt för statsrådet Adlercreutz att bilda en ny minister, men det förundrar oss mera att han någonsin åtagit sig ett sådant uppdrag. En De Geers-ministere utan De Geer lärer näppeligen kunna ega bestånd, äfven om den kan bringas till stånd. Hvad särskildt angår landshöfding Charpentier, så betvifla vi ej att han kommer att fylla sin statsrådsplats såsom en skicklig och rutinerad embetsman egnar, men deremot betvifla vi, att han kommer att fylla sin plats såsom en politisk personlighet, på sätt vårt nya statsskick kräfver. Aldraminst lärer han blifva behaglig för Andra kammaren, som uttalat en diametralt motsatt mening mot hr Charpentiers uti rotoch rusthållsfrågan. Då konungen önskat blifva qvitt den närvarande rådkammaren, så har han väl, antaga vi, haft andra personer i sigte, hvilka skulle fylla de afgångnes platser. Hvarföre då icke taga ut steget med ens, utan omvägar? Hvarföre ej anmoda grefve Henning Hamilton, grefve Lagerbjelke eller grefve Arvid Posse att bilda den nya ministören? Hvarföre ej lemna dem tillfälle att pröfva sina krafter och framkomma med de der ,initiativerna, som ligga dem så mycket om hjertat? Och har man ej dessutom initiativernas förste man : grefve Erik Sparre? När man nu otvifvelaktigt skall gå derhän, derest hr Adlercreutz misslyckas, så synes man gifva vika för nödvändigheten, och för den fördelen af positionen har man då att tacka nämnde statsråds undfallenhet. Lyckligtvis behöfver landet ej mycket oroa sig öfver hvarken denna eller någon annan ministere-förändring. Våra förhållanden äro så lugna och enkla och riksdagen har i alla fall makten i sin hand, om ej att allena uträtta något för framgåendet, dock att hindra alla äfventyrligheter. Så mycket är dock visst, att äfven de, som möjligen ställt andra och högre anspråk på den De Geerska ministeren än denna kanske velat uppfylla, skola emottaga underrättelsen om dess afgång med missmod. De tjenster exc. De Geer gjort sitt land skola aldrig förgätas, och när hans ädla personlighet saknas i konungens råd skall nationen se upp till sin regering med vida mindre tillitsfull trygghet än förr. : ) När en gång denna tids kulturhistoria skrifves skola dess middagar utan tvifvel betecknas såsom drag af samma barbariska smak, som den vi nu finna i kalaserna från medeltiden, med dess många slagtade oxar och tömda åmar af öl och mumma. De skola då också ställas såsom motbilder till den fria grekiska smaken, som ti Redan man A. —