Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 25 maj 1870, sida 2

detta privilegium, och att om miss Twinkleton hindrade det, skulle hon genast blifva arresterad och transporterad). Då hans ringning på portklockan väntas eller böres, tittar hvarje ung dam, som är i tillfälle dertill, under någon slags förevändning ut genom fönstret, medan hvarje ung dam, som är sysselsatt med praktiska öfningar, tycks förlora fattningen, och den fransyska klassen blir så demoraliserad, att anmärkningsbrickan går omkring så hastigt som buteljen i ett muntert lag under förra århundradet. På eftermiddagen, den nästa dagen efter middagen på tu man hand i Porthuset, ringes klockan och åstadkommer den vanliga uppståndelsen. — Mr Edwin Drood anhåller att få träffa miss Rosa. Detta anmäles af kammarjungfrun. Miss Twinkleton vänder sig med en exemplarisk min af melankoli till offret och säger: — Ni kan gå ned, min söta. Miss Bud går ned följd af allas blickar. Mr Edwin Drood väntar henne i miss Twinkletons eget förmak: ett prydligt rum i hvilket blott en jordoch en himmelsglob påminna om innevånarinnans kall. Dessa maskiner erinra (föräldrar och förmyndare) att äfven då miss Twinkleton drar sig tillbaka i privatlifvets sköte, kan pligten när som helst tvinga henne att blifva en slags vandrande judinna, som genomströfvar jorden och sväfvar genom molnen för att söka kunskap åt sina elever. Den nya pigan, som ännu ej har sett den unge gentlemannen med hvilken Rosa är förlofvad, och som bekikar honom bakom den öppna dörren, smyger sig utför