Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 25 maj 1870, sida 2

Göteborg den 25 Maj. I fråga om det äfven hit ankomna ryktet om en ministerkris också i vårt lugna och fredliga land, anför Aftonbladet: Vi befinna oss för närvarande uti fullständig ministerkris. Den partiela förändring i ministeren, som skedde kort före riksdagens afslutande, har, såsom man på förhand kunde ha någon anledning att antaga, försatt ministåren i upplösningstillstånd. I Lördags lärer justitiestatsministern L. De Geer såsom faktisk premierminister ha tillkännagifvit för konungen, att ministeren vid försöken att fylla den lediga platsen inom konseljen stött på så stora Svårigheter, att ministören funne sig föranlåten att afgå. Konungen lärer sedermera ha kallat: till sig chefen förcivildepartementet hr Adlercreutz och gifvit honom uppdrag att söka rekonstruera ministeren. I hvad mån han härutinnan lyckats, känna vi icke ännu. Skulle det lyckats att åvägabringa någon kombination, torde man få motse någon underrättelse derom i officiela bladet. I annat fall torde det närvarande interimistiska tillståndet fortsättas, utan att ministerkrisen officielt omnämnes. Emellertid säges, att konungens tillämnade resa till. Danmark, hvilken skulle ega rum i morgon, blifvit, till följd af dessa omständigheter, uppskjuten. I ett i går afton till oss anländt telegram heter det bland annat, att Aftonbladets (här ofvan anförda) uppgifter äro delvis riktiga, beträffande statsrådet Adlercreutz, och delvis oriktiga. , Krisen förefinnes, heter det vidare, ,,och lösningen synes vansklig; regeringen sjelf känner ännu ej utgången. Möjligen afgöres saken dock i morgon. Man anför följande kombination: Adlercreutz excellensen De Geers efterträdare; Charpentier civiloch Worn finansminister. Andra förmoda en fullständig ministereförändring. Dagl. Alleh. uppfordrar exc. De Geer att qvarstanna. Stockholmsposten ogillar utspridningen af ryktet. Det skulle alltså gå derhän, ehuru det dröjt längre, än de herrar hoppats, som redan vid den första riksdagen af vår nya statsförfattning förkunnade, att De Geerska ministåren skulle afgå inom ett par månader efter riksdagens öppnande, en tidpunkt, som sedermera uppsköts till riksdagens slut och derefter ytterligare på några månader. Emellertid fick dock åtminstone den första riksdagsperioden gå till ända, innan man intrigerade bort den rådkammare, som genomfört det nya statsskicket och hvars förste man utomdess, genom de kommunala lagarne, lagt en säker grund till nationens sjelfstyrelse och statsinstitutionernas utveckling. Det fägnar oss emellertid, att riksdagen icke framkallat denna kris, om också åtskilliga af dess handlingar näppeligen hafva undgått att göra ett oangenämt intryck på ömtåliga sinnen. Så snart det varit fråga om ett förtroendevotum har nemligen riksdagen alltid stått på regeringens sida. Endast andra kammaren har vid denna riksdag varit mera omedgörlig. Vi kunna dock ej, med bästa vilja, frånkänna ministören sjelf en del af skulden i afseende å denna andra kammarens stämning. En väsentlig anledning dertill låg i det olyckliga budgetförslaget, som i stället för nedsättning i skattebeloppen påyrkade en förhöjning, hvilken, om den ock var af föga betydenhet, likväl stod i stark strid mot hela landets mening, och hvilken utomdess lätteligen kunnat undvikas. Det fordrades blott ganska liten kännedom om sinnesstämningen i landet för att inse, det man icke skulle godkänna det minsta steg, som ledde i riktningen af ökade skatter, och derna stämning är fortfarande så utpräglad, att första vilkoret för en ministöres bestånd ligger i statsregleringens uppgörande så att intet skattetillägg påkallas. En annan omständighet, som mycket försvagat ministerens ställning, har varit det isoleringssystem, som hon alltjemt iakttagit. Vi tala dock här icke om något regeringsparti, hvilket, efter vårt förmenande, varit lika lika litet betingadt af omständigheterna som erforderligt för att stödja den De Geerska ministören. Men hvad hvarje regering, äfven den starkaste, behöfver, det är, att hon står i någon förbindelse med representationen, så att hennes vänner veta hvad hon vill och åsyftar. Detta hafva dock regeringens medlemmar lemnat alldeles åsido. Kamrarne hafva snart sagdt saknat all personlig beröring med statsråden. I intet land skulle en ministöre kunna hålla sig uppe på sådant vis. Ministrarne hafva i alla andra konstitutionella länder sina mottagningar, hvilka dock kunna vara mycket anspråkslösa i fråga om förtäringen af mat och dryck, som hos oss spelar en så stor rol. I sina salonger emottaga de tid efter annan representanterne, hvilka derigenom kunna dels komma i någon beröring med regeringens medlemmar, dels ock 2