Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 25 maj 1870, sida 2

seskiste är så okunnig som en granitpelare. Miss Tvinkletons sällskap under dessa båda skiften, och lika användbar för dem begge, är en mrs Tisber: en ödmjuk enka med svag rygg, kronisk suck och undertryckt röst, hvilken har inseende öfver de unga damernas garderober, samt låter dem förstå att hon har sett bättre dagar. Kanske detta är orsaken att det bland tjenstepersonalen har blifvit en trosartikel, öfvergående från slägte till slägte, att den bortreste Tisher var en hårfrisör. Älsklingseleven i Nunnehuset är miss Rosa Bude, följaktligen kallad Rosebud (rosenknopp); underbart täck, underbart barnslig, underbart skämtfull. Ett visst ämpligt intresse (olämpligt, emedan det är romantiskt) omger miss Bude i de unga damernas ögon, emedan de veta att en make har blifvit bestämd åt henne genom testamente, och att hennes förmyndare är förpligtad att öfverlemna henne åt besagde make när han blir myndig. Miss Twinkleton, i sitt skolastiska tillvarelseskifte, har bekämpat det romantiska i denna bestämmelse genom att låtsa skaka sitt hufvud deröfver, bakom miss Buds rundade axlar, och grubbla öfver det dömda lilla offrets olyckliga lott. Men utan vidare verkan — kanske något hårdt yttrande om den tokige mr Porters har undergräft försöket — än att från de unga damerna väcka ett sängkammarutrop af: — , Åh hvilket inbilskt gammalt ting den miss Tvinkleton är, min söta! Nunnehuset råkar alltid i-den största uppståndelse när denne tillämnade make helsar på för att träffa lilla Rosebud. (De unga damerna hysa enhälligt den åsigten att han är lagligen berättigad till