Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 24 maj 1870, sida 3

Blandade ämnen. Märkvärdig rymning. I Åbo har nyligen ec srymning blifvit utförd, som hör till de djerfvast historier i denna väg. , Abo Underrättelser a den 14 Maj berättar derom följande: Då slotts knekten i går morgon kl. 4 skulle göra sin först: morgonvisit bos den i härvarande slottshäkte för varade banditchefen Österholm, fann han bures stom — fogeln hade flugit ut. — Genom de om ständigheter, som vid undersökningen kommit dagen, kan man nästan ända in i de minsta de taljer följa Österholm i hans djerfva rymning. Förberedelserna dertill måste utan ivitvel hafvupptagit 10 å 14 dagar. Han hade nemligen förs och främst förskaffat sig verktyg — huru? är aum en gåta, men visst är att man etter haus rymning upptäckt stället der han hade sina verktyg dolda nemligen under en skarf på en af golfplankorna samt deri liggande ursjedrar m. m. Med en ur: fjedersåg hade han derpå genomsågat de jern, med hvilka bulten var fästad vid hans ben, samt ifrär dörren, hvilken på båda sidor var beslagen med jernplåt, uppritvit den inre betäckningen och dercunder med en centerborr borrat bål vid hål i träjdet i en fyrkant så stor han ansåg sig behöfva. Under dagarne då han icke kunde arbeta härpå, hade han åter fasttryckt plåten på dörrens inre sida, så att vakten ingenting förmärkte. Då allt var i ordning genomsägade han det sista stycket på bultjernen, öppnade låset på den jernked, hvarmed han om nätterna bölls fästad vid goltvet, afklädde sig alla bojor och uppställde dem på bordet. Derefter uttog han det genom borrhalen lösblifna dörrstycket, borrade och bräckte sönder den yttre dörrplåten och kröp ut i korridoren genom en öppning så liten, att man knappt kan förstå att en karl med hans storlek kunde rymmas derigenom, och med så hvassa kanter, att det förefaller besynnerligt, att ej några blodmärken bära vittne om att han sargat sig. Utkommen i korridoren, der ingen vakt fanns, begaf han sig uppför den derifrån ledande trappan till det i andra våningen belägna afträdet. Der måste han förut hafva till en del genomsågat ett af de nedåt ledande gallren, nu sluttörde han arbetet och bände med en ekspak, som befanns bredvid, det afsågade gallret åt sidan. Derigenom uppkom en träng men dock, besynnerligt nog, såsom det synes nödtorftig öppning. Vid den ena gallerstången fäste han ett snöre — detsamma med hvilket hans bult om nätterna var uppfästad i taket — och vid den andra sin skjorta. Med tillbjelp af dessa h:ssade han sig ned till afträdets omkring 6 alnar lägre befintliga botten. Derifrån kröp han ned i hålet, som leder till den 60 alnar långa kloaken, som bestär af ett trädrör, hvars öfre betäckning ligger långs jordytan, och som är omkring en alu i diameter samt utmynnar i en reservoir på den s. k. badstugugården. Genom denna gång, som var så trång, att han såg sig nödsakad att atkläda sig för att slippa fram (hans sänggläder funnos nemligen i kloakens början, der den smalnar af), trängde han sig ut till reservoiren, som till mer än sex qvarters djup var fylld med orenlighet, bände upp locket aftretumsplankor och betann sig nu på den atskildt belägna badstugugården. Deritrån klättrade han med tillhjelp af en bykstol öfver planket åt åsidan, hvarest ingen vakt finnes. På planket syntes ännu i går morgon smutsspår. — Kommen i frihet väntade honom sannolikt vänner med kläder, ty många sådana har han utan tvifvel haft, åtminstone utom häktet. Det torde icke vara grundlöst att antaga, att det knyte med en fullständig omgång manskläder, som nyligen hittades under ett magasin på slottsfältet, varit ämnadt åt Österholm. — Det var i hög tid han rymde, ty genom utslag den 7 sistl. April blef Jörgen Patrik Österholm i högsta ins ans dömd att för postrån m. m. å Åbo atstraffningsplats slita 40 par spö och deretter atsändas till lifstidsarbete i grufvorna i Sibirien, — och just i dag skulle han undergå kroppsstraffet. Tidningen tillägger: Då man betänker alla detaljerna i denna djersva rymning, så måste man med häpnad fråga sig sjelt: är det möjligt att denna tilldragelse egt rum i verkligheten och icke i en romandiktares fantasi? Man tycker det vara omöjligt att en fånge, och dertill ånnu en som redan förut blifvit ertappad för ett rymningsförsök, icke skall i ett fängelse kunna bevakas så att han ej kan till sig insmugla verktyg och med dem genomsåga bojor och dörrar samt obemärkt passera genom korridorer, afträden o. s. v. — Det omöjliga har Österholm emellertid visat vara möjligt för en förslagen och djerf man, hvartill i icke ringa mån bidragit den omständigheten, att på sednare tider den ena soldatvakten efter den andra blifvit indragen, så att den militära vakten nu utgör ett minimum.