Konungariket Bajern lämpar sig i flera afseenden särdeles väl för agitationer i kyrklig-demokratisk riktning. Der råder mycken olikhet i de sociala förhållandena, stor förfining och rikedom vid sidan af djupt armod och gräslig okunnighet, och till de gamla minnena af ett demoraliseradt hof, hvars skandaler ännu på tjugu år icke hunnit att förgätas, kommer den ena berättelsen efter den andra om den nu regerande unge konungens ovilja för alla allvarsamma angelägenheter och till förrykthet gränsande svärmerier för kompositören Waguer och hans operor. Det är möjligt och till ock med troligt, att icke liten öfverdrilt ligger i allt detta, och att den demagogiska pressen anser som en samvetssak att förlöjliga och förhatliggöra den unge fursten för de sympatier för upplysning och den afsky för ultramontana sträfvanden, som han vid mer än ett tillfälle säges hafva ådagalagt. Furst Hohenlohe, en afgjord hatare af jesuitpartiot, hvars atsigter han väl genomskådat, synes hafva utöfvat stort inflytande på konungens tänkesätt. Det demokratiskt-kyrkliga partiet förfogar öfver en press, som knappast någonstädes har sin like i cynisk råhet. Straflen för tryckfrihetsförbrytelser äro efter den bajerska lagen ringa, och när någon tidningsutgifvare fälles till straff, skriker kela partiet på religiös eller politisk förföljelse. Konungens person, som borde vara fridlyst för angrepp, indrages ständigt i tidningstvisterna, och det arbetas systematiskt på att utrota tron på offentlig heder i landet. En stående fras i de klerikala skandalbladen är, att de bajerska domstolarne hafva två mått att skipa rätt med. Genom detta tal har förtroendet till samhällsskyddet mer och mer försvunnit hos landtbefolkningen; hvar och en som ligger i delo med rättvisan anser sig som en martyr för partitörföljerser; råhet och våldshandlingar höra till ordningen för dagen, och de illasinnade bladen göra det bästa att öka förvirringen. Derjemte börja dessa tidningar att predika korståg mot icke-katolska trosbekännare; i blad såsom , Volksbote, , Vaterland och dylika är det judarne, särdeles de förmögna, som äro föremål för hetsjagten. , När det en gång kommer till utbrott i Bajern-, skrifver en korrespondent från Munchen till en Hamburgstidning, ,,skall det blifva en judeförföljelse, hvartill orienten icke ens sett maken. I Deggerndorf, en liten nederbajersk stad vid Donau, firas ännu hvarje år, såsom en stor fest, den dag, på hvilken för fem hundra år tillbaka judarne i staden blefvo mördade och deras hus utplundrades. Icke mindre häftigt, ehuru det icke framträder så öppet, är hatet mot protestanterna, och vid valbearbetningarne gör de klerikala tidningarnes hot: ,I skolen blifva luteraner, om I väljen några andra än dem vi föreslå, en aldrig uteblifvande verkan. Det är ett ordentligt landshat mellan de gammalbajerska och de protestantiska provinserna; de förras häftighet eggas af de sednares företräden i upplysning, välstånd och borgerliga rättigheter. Deras handel och åkerbruk befinna sig i blomstring, deras fängelser stå toma, oh allravärst, de sända frisinnade ombud till riksdagen. Icke heller armåen är fri från revolutionära bearbetningar. Äfven Bajern har sina folkmöten, och i de så kallade bonde-casinos predikas mot den gällande beväpningslagen såsom en afskyvärd och drakonisk inrättning, hvilken utsuger landets must och märg; de skändligaste tillvitelser om landsförräderi utkastas mot regeringen derföre, att den gifvet ett vänligt öra åt alliansförslagen från Preussen, och rekryterna, söner af dessa bönder, hvilka man lyckats ingifva hat och afsky för den nya armeförlattningen, ställa sig med sådernas sinnesstämning under fanorna, medan de äldre officerarne svära ve och förbannelse öfver de nya reglementen, i hvilka de äro tvungna att studera sig in, och medan officersklubbarne i allmänhet bearbetas af de klerikala demagogernas utskickade. Detta parti försmår inga bundsförvandter och har derföre på sednaste tider ingått en nära vänskap med socialisterna af den Lassalleska skolan, dessa arbetarepolitiker, som alltid stå slagfärdiga och derföre äro så förträffliga att skicka först i elden. Det hör till egenskaperna af all demagogi att vara född med obotlig starr; den radikala demokraten låter bruka sig till allt och af alla, endast man ger honom det rätta lystringsordet, Stockholms-Posten tillägger: Så skildrar man för oss det politiska och sociala tillståndet i ett land, som för icke längesedan gälde för ett af de lyckligaste i Europa. Här mötas nu de eldbränder, som blifvit utkastade ur de social-demokratiska föreningarnes krater, och de brandfacklor, som den ultramontana hären sänder öfver alperna, till en stor eld, hvarmeå upplysningen, samvetsfriheten och de konstitutionella samhällsinrättningarne skola bortbrännas från jorden. Om det i den närmaste framtiden skulle komma till ett krig i södra Tyskland, skulle detta under en lång tid förberedda utsäde sannolikt skjuta en förfärande brodd. Den samlade demoralisationen ligger der som ett krutfat, färdigt att explodera vid minsta antändande gnista. Lätom oss emellertid hoppas, att åskmolnet kan afledas utan en sådan explosion. Räddande krafter äro i verksamhet och främst bland dem räkna vi den upplystare katolicismen, som alltjemt ställer sig fientligt mot den af jesuiterna ledda kyrkliga demokratien och för hvilken den i Mänchen bosatte stiftsprosten Döllinger är en af de mest framstående representanterna. Den rätta katolicismen har nog en uppgift att lösa, lång tid sedan den romerska hierarkien utspelat sin roll och dess mest nitiska verktyg gått till sina jäder ÖSTERRIKE. Som man af ett telegram funnit, har rikskanslern grefve Beust till de österrikiske ambassadörerne i utlandet afsändt A en cirkulärskrifvelse, som innehåller det program, som kabinettet Potocki ämnar följa. De underhandlingar, som blifvit förda mellan denna minister och den na-J tionella oppositionen i Galizien, Böhmen, Mähren, Slavonien, m. fl. länder, samtA mellan de olika slaviska partierna inbörles, ha icke varit fruktlösa. Först och i imst har det åstadkommits öfverensstämmelse och samverkan mellan de två artier i Galizien, som hittills stått fiendtigt emot hvarandra: det demokratisktederalistiska partiet under ledning afSmolka AmW2 WB ; Dtt DDV DDD 28