Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 20 maj 1870, sida 2

Tystnad på båda håll. — Har ni mist tungan, Jack? — Har ni funnit er, Ned? — Nej, — men är det inte i alla fall — — Mr Jasper höjer sina mörka ögonbryn med ett frågande uttryck. — Är det inte bra hårdt att på ett sådant sätt bli hindrad att välja? Jag säger er, Jack, om jag kunde välja, skulle jag välja Pussy bland alla vackra flickor i verlden. — Men ni får ej välja. — Det är just hvad jag beklagar mig öfver. Min saligen afsomnade far och Pussys saligen afsomnade far måste nödvändigt gifta oss på förhand. Hvad fan — tänkte jag säga, om det hade varit vördnadsfullt mot deras minne — hvarför kunde de inte lemna oss åt oss sjelfva? — Nå, nå, käre gosse, säger mr Jasper mildrande. — Nå, nå? Ja, Jack, det går nog an för er. Ni kan ta saken lätt. Ert lif är inte beräknadt och utstakadt som en landtmätares karta. Ni har ingen obehaglig misstanka att ni är tvingad på någon, inte heller har någon en obehaglig misstanka att hon är tvingad på er eller ni på henne. Ni kan välja för er sjelf. Lifvet är för er en saftig drufva, som inte har blifvit omsorgsfullt torkad för er... — Ihstna inte, käre gosse. Fortsätt. — Har jag på något säct sårat edra känslor, Jack? — Hur kan ni ha sårat mina känslor? — För Guds skull, Jack, ni ser riktigt sjuk ut. En besynnerlig hinna beslöjar edra ögon. Med ett tvunget småleende utsträcker