Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 19 maj 1870, sida 3

longen, men gåtan löstes efterhand, i det de sköna till slut tillstodo, att de af fruktan för den omkring sig gripande koppepidemien hade låtit vaccinera om sig, men att de för att icke vanställa sina sköna armar låtit ympa sig på sina resp. fortkomstledamöter. IIinc ille lacrimae. Funnen handskrift. I Petro-Paulinska kyrkobiblioteket i Liegnitz har ötverläraren doktor Kraffert påträffat en handskrift af Livius, hvilken lär innehålla fjerde dekaden nästan fullständig, berättar Nationalzeitung i Berlin. Buktaleri. Hela verlden vet, att den republikanske representanten i Frankrikes lagstiftande församling, Gambetta, är en utmärkt talare, men få torde veta, att han äfven är en utomordentlig buktalare. Då han ännu var en ringa advokat utan feta kunder, tillbragte han gerna sin eftermiddag i lagstiftande församlingen. Från sin läktare afbröt han ej sällan talarne. Alla sågo sig förundrade omkring och kunde icke begripa, huru en främmande stämma kunde ljuda från en punkt i salen, der man minst väntade den. Helst och med stor skicklighet härmade Gambetta den gamle orleanisten Thiers stämma. För ungefär 6 år sedan befann sig Dumiral på talarestolen och hade krånglat in sig i ett af sina ändlösa långa tal. Plötsligt hörde man honom afbrytas från den plats, som Thiers brukade intaga. Dumiral stannade. Jag skulle be hr Thiers, ropade han efter en stund, ,gifva mig en förklaring öfver det af honom fålila yttrandet. Ingen svarade. Thiers fanns ej i salen. Dumiral stiger ursinnig ned från talarestolen, och kammaren drog en suck af lättnad, utan att dock kunna begripa, att Thiers talat, utan att personligen synas till. RR EEE