Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 19 maj 1870, sida 3

Blandade ämnen. Om Sveaborgs öfverlemnande. I en uppsats, kallad: ,Ipisoder ur öfverste agelstams skiftesrika letnad, anför Dagl. Alleh:a bland annat följande: Vid ett tillfälle frågade vi den aflidne, som i sina yngre år mycket vistats i det Cronstedtska huset, hans tanke om honom, och om ingen förmildrande omständighet fanns, som i någon mån afskuddade ordet , förrädare. Ilagelstam ville på intet vis borttaga detta föraktfulla epitet; tvärtom framdrog han icke mindre än flera väsendtliga skäl, som fullt stadfäste förräderiet. Det var endast en sak, som möjligen kunde vittna om, att han ej var ensam om förräderiet, utan utt han hade medbrottsliga eller åtminstone en medbrottslig i Sverige. Då Cronstedt låg på sitt yttersta, lät han tillkalla en af sina intimaste vänner — namnet har nu fallit oss ur minnet — och bad honom att nedtaga från ett skåp en bundt papper samt uppbränna den i kakelugnen, så att Cronstedt åsåg proceduren. Hans förtrogne märkte då en mängd bref, som han af vissa tecken antog vara en hemlig korrespondens från Sverige med Cronstedt om Sveaborgs uppgifvande. IIagelstam samtalade ofta med förf. af dessa episoder om uppgifvandet af denna fästning. Fästningen skulle hatva kunnat, sade han, hålla sig i minst ett halft år, både i anseende till besättningens styrka och den mängd proviant och mjöl, som fanns hopad i dess magasin. Men Cronstedt hade, under sken af menniskokärlek, utdelat i ymnigt mått af denna proviant ät den kringboende landtbefolkningen, en åtgärd, som endast vidtogs för att masquera fästningens utblottande på lifsförnödenheter med flit; ty då det började att spörjas litet hvarstädes bland otficerarne, att Cronstedt umgicks med den förrädiska planen att uppgifva fästningen, och alla garnisonens officerare sammansvuro sig att arrestera och fängsla honom, och det drog något ut på tiden härmed, emedan man ville hafva en äldre officer att stå i spetsen härför — vi vilja minnas, att hans namn var Ennes — fann denne, som ej undandrog sig uppdraget, till sin och allas stora sorg, att ej mycket lifsmedel fanns qvar, hvadan Cronstedts fängslande gick om intet. Missnöjet och vetskapen om denne sednares förräderi spred sig dock snart bland soldaterna, och dagen före fästningens öfverlemnande var Cronstedt hardt nära att blifva nedstucken af en modig Savolaxjägare, som med fälld bajonett stormade in i hans bostad; och med knapp nöd hann Cronstedt flykta en bakväg ned på borggården. Huru lediga timmar förvandlas i klingande mynt. Härom berättas ifrån Norge, huru en bonde vid namn Ole Skattum blott genom att förfärdiga träskedar beredt sig en årlig inkomst af 100 specidaler (400 rdr rmt). Han satt på en gård i Thoten; men gården var liten och barnskaran stor — det såg fawiigt ut, och likväl förlorade han icke modet. På en ledig stund tillverkade han flera skedar än de många munnarne behöfde och sålde dem i grannskapet; detta upprepades oftare: med öfningen gick arbetet lättare ur hand, han kunde sälja billigare, och nu kommo bygdens handelskarlar, som plägade utvandra med traktens hemslöjdsvaror, och köpte dussinvis. Sålunda räddade Oles flit gården för hans slägt. Sjelf är han nu undantagsman och orkeslös, men den af sönerna, som öfvertog gården, fortsätter träskederiarbetet med sådan raskhet och ihärdighet, att han vid sidan af jordbruket, med tillhjelp af en tjenstedräng, förfärdigar träskedar för öfver 400 spdr om året eller öfver 1,000 dussin, värderade till 40 öre dussinet. För att vara försäkrad om råämnen har han arrenderat en björklund till afverkning efter behof och på jemn afsättning är han likaledes säker. Och exemplet smittade. Nu tog en, nu en annan i nejden efter, så att der nu är mellan ett och tvåhundra menniskor, som tillverka träskedar till afsalu. Det finnes derföre icke en trakt i Norge, der man icke känner dessa gula Thetenskedar med en ros och en tupp inristad i bladet. Handelskarlarne utbjuda dem i olika delar af landet och de uttöras i stor mängd till Danmark och Sverige. Arbetet går nu helt fabriksmessigt, och den färdiga skeden har gått 13 gånger genom händerna, innan den är färdig till försäljning. En rask man kan göra 5 dussin om dagen; men det vanliga dagsarbetet är 4 dussin och så hjelpa barnen gerna flitigt till med att putsa och skrapa skedarne. Ett klålingrigt sällskap. Vid en bjudning i Paris väckte en stor del af damernas sätt att vara stort uppseende. Ej nog med att de oroligt vankade af och an samt ej förmådde att hålla tankarne tillsammans äfven under de mest intressanta samtal, då och då fick man helt plötsligt se dem nervöst svänga sig omkring på klacken, skaka på sina långa släp och smyga sig bort i en vrå för att lossa på skobanden. Till en början misstänkte man smått, att ett kompani ,, hemliga blodsugare på ett obegripligt sätt beredt sig tillträde till sa