Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 13 maj 1870, sida 2

————77——2 lugnt ombord, och hvarje man kände inom sig denna känsla af stärkta krafter och nytändt hopp som är den örverständna farans vanliga följeslagare. Synvidden vidgade sig liksom mer och mer, och stormen tycktes liksom hafva uttömt sina krafter, ju mer man aflägsnade sig från det farliga sundet och den stora, öppna fjärden; som kallas skiftet, utbredde sig framför Hjortens bog. Den ene efter den andre af svennerne försvann från däck och lade sig att sofva. Till slut befann sig Nils ensam akterut bredvid rorsvennen, medan ör-ut endast de tunga stegen af den svennen, som hade vaktskiftet, afbröto nattens tystnad. — Hvad menar du, sven — sporde Nils, sedan han en stund stått och sett ut öfver hafvet och de höga vågorna — hvad menar du, skola vi hinna henne, innan hon sticker sig undan i Ålandsskären? : — Det tror jag icke — genmälte svennen — hon har fått för stort försprång ...men vi hålla upp emot Lappuesi och Kumlinge-landet; har icke herr Thord ock fått en setaliebroder vid rodret, så menar jag att vi i morgon hafva henne, må 1on så sticka sig undan, hvar hon vill!— Gud bättre! — inföll Nils — jag menar, att de behöfva sina styrmän sjeltva! — Knappast göra de dock bättre tjenst, än om de så styra sina förföljare ... I voren för heta; herr Nils, både I och herr Thord. ..de kunde lätt begripa, hvad som skulle komma att ske, och så erbjödo de sig... — Guds död, sven ...så gå de oss ur händerna! — Det kan ingen veta, men många, gamla fetaliebröder finnas bland marskens män, och herr Thord har ock godt och pålitligt folk ombord! — Har du ock varit fetaliebroder, såsom han sade, den arme bedragaren? — frågade Nils, lugnad i afseende på Thord och utgången af sitt företag genom svennens ord. a :