Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 13 maj 1870, sida 2

Article Image
vi önska det den rådkammare, som ih. exc 1 Ifrih:e De Geer eger sin förste man, måtte ännu få ostörd leda landets förvaltning i med sin rättrådighet, sin insigt och sir lugna besinning. Detta system kan dock e rubbas deraf, att en eller annan partie b förändring inträffar, och i detta hänseende kan man icke undgå att beakta behofve I för regeringen af ett och annat kraftigare -selement, som gifver styrelsen en starkare ihällning gentemot en riksdag, som, i der å mån dess erfarenhet ökas, utan tvifve kommer att tillvinna sig ett allt högre af. seende. Det är icke för att motverka riksdagen, vi önska regeringen denna ökade kraft, utan på det att hon må kunna utgöra en alltmer inflytelserik ledande makt för representationen. Ryktet har, enligt hvad vår korrespondent i hufvudstaden uppgifvit, velat veta, att h. exc. justitiestatsministern önskat i regeringen upptaga de båda kamrarnes populäre talmän, grefve Lagerbjelke och sbiskop Sundberg. Detta synes vara en god afsigt och en riktig tanke, men vi tillåta oss likväl anmärka, att förstärk, ningen samtidigt dermed borde innefatta någon af andra kammarens ledande män. Tidpunkten synes oss nemligen vara inne att småningom bilda ministören ur repressentationen, under det man hitintills haft nästan uteslutande embetsmanna-ministesrer. Öfvergången derifrån till det nya system, som det nya statsskicket ovilkorligt bär i sitt sköte, kan icke gå hastigt, sinnan representationen utbildat politiska törmågor af framstående egenskaper; men det vore den närvarande ministören värdigt att leda sakerna i den riktningen, då dess anseende förmår att uppehålla äfven sen och annan kraft af andra ordningen soch äfven en och annan man, hvars talang måhända ej anses uppbäras ar den yttre ssamhällsstillning, som hittills ansetts hödvändig såsom trappsteg till statsrådet. Man kan och bör ej för sig fördölja, satt vårt land, likasom den öfriga verlden, Igår emot demokratien, men lyckligast är utan tvifvel att man framgår mot detta mål med lugna och långsamma steg, dermed undgående alla de våldsamma brytningar, som i andra länder beteckna denna makts födelseprocess. Den svenska demokratien hvilar väsendtligen, ätminstone såsom sin närmaste grundval, på den sjelfegande landtmannaklassen, d. ä. på den svenska allmogen, hvars namn eger en god klang i vår historia, och hvilken sedan århundraden tillbaka varit representerad i ledningen af statens öden, hvarigenom en icke ringa fond af politisk erfarenhet och sjelfkänsla samlats inom dessa samfundslager. Det synes oss således icke vara obehörigt, om en framstående man af denna samhällsklass, hvilken eger auktoritet inför Andra kammaren, inkallades i rådkammaren. Sådant har varit ifrågasatt redan för många år sedan, men tiden är derför nu långt mera mogen än då. Det kan ej vara annat än en falsk fördom, då man tror sig böra framför en verklig ledare af majoriteten inom en riksdagskammare föredraga en sramskjuten och inbillad, derföre att den sednare eger vissa företräden på bördens och den yttre. samhällsställningens lösa grund. Man skulle, om vi ej misstaga oss, kunnat i Norge undgå rätt mångå brytningar, derest fördomen! ej hindrat regeringen att inom sig upptaga en och annan af de ledande männen af Norges fria odalmannastånd, då deras egenskaper i öfrigt ej gjort dem oberättigade till ett sådant förtroende. Vi hafva härmed ingalunda velat säga, det egenskapen af bonde innebär någon företrädesrätt till de höga befattningar, hvarom här är fråga; vi påyrka blott, att den ej skall utgöra något hinder derför. Och vi kunna framställa denna mening så mycket mer opartiskt, som vi icke tillhöra det s. k. landtmannapartiet vid den svenska riksdagen, och näppeligen lära komma att göra det. Men det är ett faktum, att Andra kammaren, att icke säga riksdagens, tyngdpunkt ligger för närvarande hos detta parti, och det är något som en vis regering bör i god tid beakta. re Fr: Staden och Länet. IIertiginnan at Östergötland anlände i förrgår e. m. med IIelsingörstäget till Köpenhamn och emottogs vid bangården af danske kronprinsen och kronprinsessan, svenske gesandten baron Stedingk m. fl.

13 maj 1870, sida 2

Thumbnail