Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 13 maj 1870, sida 2

Se OP eBeVALANUL IHÖTILOU ALSLIIVA Uutlatandc. Göteborg den 13 Maj. När förslaget till statens inkomster oci utgifter måste uppgöras ett år på förband så kunna beräkningarne i vissa fall ej blifvannat än ganska ovissa. Särdeles gälle detta om statens inkomster, af hvilka nå gra, såsom tullmedlen och bränvinsskatten äro i högsta grad beroende af årsväxter och handelskonjunkturerna. Den rätta ut vägen att komma till målet synes då här vid vara att upptaga medelbeloppet för et: antal näst föregående år, då, trots alle afvikelser, en kontinuitet dock alltid före. finnes. Ett sådant förfarande förordades ock aj dåvarande chefen för sinansdepartementes frih. at Ugglas vid 1869 års riksdag i fråga om brånvinsskatten, men då beräkningarne ej slogo in, utan inkomsterna blefvo mindre än de påräknade, ville frib. Ugglas, i K. M:ts proposition till denna riksdag, icke längre följa den förut adopterade grundsatsen, utan nedsatte i sitt förslag den påräknade bränvinstillverkningen för 1871 ända ned till 12 millioner kannor, blifvande följden af den ligre beräkningen att beskattningen på inkomstbevillningen måste ökas. Denna åsigt har frih. Ugglas vidhållit, äfven efter det erfarenheten under första hälsten af 1870, derunder bränvinstillverkvingen öfverskjutit det näst föregående årets under samma tid, synes tala ytterligare emot hans åsigt. Riksdagen har dock icke låtit sig öfvertyga af frib. U:s argumenter, utan har beräknat tillverkningen till 14 millioner kannor. Då frih. Ugglas i sista stunden kämpat för sin åsigt, oaktadt han alltför väl kunnat inse att den icke skulle vinna riksdagens godkännande, enär man framför allt vill undvika ökad beskattning, synes han hafva gjort detta i den afsigten att kunna, efter det hans mening blifvit underkänd, afträda från sin plats på ett det parlamentariska lifvet värdigt sätt. Hans afsked, hvarom man undertättats i dag pr telegraf, har härmed vunnit en annan karakter, än om han afgått på grund af personliga skäl, vare sig till följd af sidoinflytanden eller derigenom att hans ställning till konurgen blifvit mer eller mindre oangenäm. Vi hålla frih. Ugglas räkning för denna grannlagenhet, som vittnar om en sann politisk uppfattning afrådgifvarekallet och om en aktning för riksdagens mening, som bör alltmer göra sig gällande från regeringens sida. Man bör nemligen inse, att här verkligen en fråga var å bane, som måste för en finansminister vara afgörande. Han har uppgjort sina beräkningar af statens inkomster så, att en ökad beskattning är, eniigt hans förutsättningar, oundviklig. Representationen förkastar hans antaganden och afslår, på grund deraf, den ökade beskattningen. Det är sålunda en betydande sak, hvarom här är fråga, en sak, som gifver en departementschel full rättighet att lemna sin plats, då hans förslag ej vunnit afseende hos representationen. Lika litet som det konstitutionella, eller parlamentariska, systemet bör leda derhän, att en regering skall anse sig behölva vinna framgång åt alla sina förslag, äfven af mindre vigtig beskaffenhet, så att han anser sig böra abdikera för hvarje motsägelse — för en sådan partistyrelse må vi söka akta oss — lika litet bör en regering, eller en regeringsledamot, qvarstanna, då han i en sak af större vigt funnit sin åsigt underkänd. Då frih:e af Ugglas ensam, och redan före riksdagens afslutande, lemnat sin plats, synes detta antyda, att någon större rändring i statsrådet icke är att befara. Vi säga med afssigt ,,befara, enär vi äro uppriktigt ministerielle i den mening, att