Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 12 maj 1870, sida 1

annat som synes mig af något mera framstånde vigt. Först några ord om åtskilliga tvistefrågor, som blifvit, för denna gång, definitivt undanstökade. Dit börer att börja med den Palanderska motionen. Såsom jag tillät mig förutsäga, försökte det särskilda utskottet åstadkomma en sammanjemkning af de olika besluten rörande bätsmanshållet — den enda punkt, som icke redan var förfallen. Men försöket slog så illa ut, att sammanjemkningsförslaget blef af båda kamrarne afslaget. Så mycket vanns likväl dermed, att sjöministern fick tillfälle i första kammaren omförmäla, att de frågor, som omnämndes i den föreslagna skrifvelsen, redan voro föremål för regeringens uppmärksamhet och behandling. Det kunde således vara temmeligen likgiltigt om någon skrifvelse afläts eller ej. Också blef nu resultatet att förhandlingarne i detta ämne icke komma att medföra något beslut eller någon åtgärd från riksdagens sida. Vidare ha vi frågan om Norra stambanans spårvidd, som vi jemväl blifvit qvitt — för den här gången. Ni torde erinra Eder att jag förutsade såsom sannolikt, att smalspårighetens vänner och anhängare af den åsigten att spårviddsfrågan borde lösas genom samfäld votering, icke skulle komma att drifva sakerna till sin spets genom att framkalla en med visshet motsedd propositionsvägran från talmännens sida, möjligtvis godkänd af kamrarne eller, om icke förr, af konstitutionsutskottet, hvars opinion i formfrågan man trodde sig känna. Utgången blef också den jag förutsagt. Och motivet var det dubbla, att man ej ville genom den godkända propositionsvägran framkalla ett prejudikat, och att man är temmeligen säker på att få se sin mening i sak respekterad, oaktadt den ej antager formen af ett beslut, som blir hos regeringen genom en skrifvelse anmäld. En sådan öfvertygelse uttalades öppet från olika håll, t. ex. af hr Mannerskantz, Andra kammarens vice talman, i ett föregående stadium af behandlingen, och af hr Lyttkens, en af Hallands-representanterna, som på kort tid intagit en framstående och, som det vill synas, ganska inflytelserik plats inom landtmannamajoriteten. Och hvad som verkligen låter med nästan fullkomlig visshet förutse, att regeringen icke -gerna kan anbefalla några åtgärder i och för arbetenas påbörjande efter ett bredspårigt system innan riksdagen ännu en gång fått yttra sig i ämnet, det är den omständigheten, att man vet, att man nästa år möter ånyo samma majoritet, som nu uttalat sig för den smala spårvidden, och hvilken då skulle kunna bereda regeringen stor förlägenhet, om den funnit sina åsigter och önskningar alldeles obeaktade. Sannolikt inskränker sig regeringen att låta utreda de olika alternativens fördelar och olägenheter och lemnar åt nästa riksdag att på grund af en sådan utredning definitivt besluta i ämnetk). Innan jag för allo lemnar jernvägsfrågorna, tillåt mig omförmäla, att något riksdagens beslut om byggnadsstyrelsens lindragniog icke kom till stånd, men att berörde styrelse fick af Andra kammaren hvad jag skulle vilja kalla ,,en påminnelse om sin dödlighet genom den af berörde kammare med ansenlig majoritet beslutna framställningen till regeringen med begäiran att taga indragningsfrägan i öfvervägande. Grefve Erik Sparre förer krig på lif och död mot byggnadsstyrelsen, och huru länge han dundrar mot denna myndighet torde det väl endera dagen kunna hända att han förmår den majoritet inom Andra kammaren, som visat sig benägen att i detta fall följa honom, att gifva åt sina beslut en annan form än den af en underdånig hemställan. Andra kammaren hade tur i dag på morgonen i de samfälda voteringarne. De voro fyra till antalet och Andra kammaren gjorde sin mening gällande i dem alla. Derigenom höjdes riksbankens omsättningslånefond med 400,000 rdr och den kära respitmånaden bibehölls. Han hängde dock på två röster denna präktiga inrättning, genom hvilken landets förnämsta penningeinstitution ger laglig helgd åt den för punktlighet i affärer så föga uppmuntrande coutumen att icke låtsa om törfallodagen, utan helt lugnt afvakta förloppet af en respitmånad, innan man anser sig behöfra omaka sig med att infria sin skuld. Bränvinstillverkningen är nu för nästa år beräknad till 14 millioner kannor likasom för innevarande år. Beslutet är en konseqvens af det redan förut fattade, som bibehållit tillverkningsskatten vid 70 öre, och kunde väl också utan alltför stort öfverdåd fattas, då vårbränningen i år med nära två millioner kannor öfverstiger tillverkningen under samma tid förlidet år. Att friberre af Ugglas fann sig det oaktadt böra inlägga en liten reservation tilll förmån för de af honom i den kongl. propositionen framställda beräkningarne, skulle troligen ha passerat alldeles oanmärkt, om icke grefve Arvid Posse funnit tillfället lämpligt att hugga in på ,,den ärade finansministern för att qvitta med honom de slängar, som den ädle grefven under gårdagens debatt i lånefrågan fick mottaga af motståndaren på ministerbänken för sin omsadling i lånefrågan sedan sista riksdagen. Grefve Posse intog då ännu en så pass sjelfständig ställning i förhållande till sina landtmän, att han bekämpade deras benägenhet för upptagandet af ett! ficklänk. Men gresve Posse har i år!