Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 11 maj 1870, sida 2

nämnda förhällande torde äfven hafva gifvit upphof till den tanken, som synes alltmera hafva vunnit insteg, att det vore önskligt att skolan så kunde ordnas, att undervisningen i de nedre klasserna bletvo i möjligaste måtto för alla gemensam, men deremot i de öfre, — motsvarande de fordna gymnasierna — kunde fullständigt serskiljas ända derhän, att, om möjligt, dessa klasser frånskiljdes från den ötriga skolan och upptogos i fristående, sjelfständiga läroverk, afsedda serskildt för bibringande at den s. k. klassiska bildningen, och sersskildt för undervisning å den reala sinien. Huruvida de klagomål öfver det närvarande förhållandet med våra elementarläroverk, hvilka utskottet påpekat, verkligen hafva den betydelse för ynglingarnes uppfostrav, som man allmänt synes böjd att tillmäta dem, vågar utskottet icke atgöra. Deras ständiga framhållande och deras obestridliga befintlighet synes emellertid utskottet vara af den vigt, att äfven från riksdagens sida något bör göras för deras afhjelpande, eller, i fall de efter varmare pröfning skulle befinnas obefogade, för folkets upplysande derom, att de fel, som man nu är benägen att anmärka, i sjelfva verket icke förefinnas, utan bero på en missuppfattning af förhållandena. Det måste nemligen, enligt utskottets förmenande, ligga makt deruppå, att folket är förvissadt om att den undervisning, som meddelas dess söner i landets offentliga läroanstalter, icke allenast är den fullständigaste som, med afseende å landets tillgångar och behof, kan åstadkommas, utan äfven att denna meddelas på ett sätt och under vilkor, som ej tvinga ynglingen att vid skolan tillbringa alltför läng tid af hans ungdom, och som ej heller öfver höfvan anstränger hans krafter, utan fastmera bibehåller dem oförminskade, så att, då han lemnar skolan för att antingen vid specialskolorna fortsätta sina studier eller omedelbart utgå i det: praktiska lifvet, ban besitter den spänstighet och den viljekraft, hvilkas egande är för landets ungdom lika vigtig som mångsidiga, omfattande kunskaper. En undersökning, verkställd af med ämnets alla sidor ogne män, i syfte att vinna klarhet i dessa frågor och omfattande tillika en prötning af hela vårt skolväsende, i hvad detta rörer elementarläroverken, har derföre synts utskottet af omständigheterna påka!lad och nödvändigtvis böra föregå alla beslut af mera eller mindre genomgripande förändringar i den hittills följda planen för clementarläroverkens ordnande. Sedan en sådan granskning af nu gällande skolstadga egt rum, torde det blifva möj att så ordna elementarläroverken, att desamma derefter må kunna komma i åtnjutande af den orubblighet och det fullständiga förtroende, hvilka äro väsentliga vilkor för deras lyckosamma arbete och jemna, ostörda utveckling. Det ligger emellertid i sakens natur, att en dylik revision icke kan anordnas afriksdagen eller utföras af något dess utskott, och att det endast kan tillkomma riksdagen att hos Kgl. M:t hemställa, att Kgl. M:t täcktes förordna en sådan och derefter understalla riksdagens prötning de förslag, öfver hvilka Kgl. M:t kan finna nödigt att inhemta, riksdagens mening. Detta, men också icke något mera, har utskottet trott sig kunna föreslå; och får utskottet således, med hänvisande till hvad utskottet här ofvan anfört, härmed vördsamt hemställa: 1:0 att Första kammaren icke måtte biträda de at Anära kammaren enligt protokollsutdrag n:o 208 för sin del fattade beslut i fråga om förändrad plan för undervisningens meddelande vid rikets elementarläroverk; 2:o att kammaren ville för sin del besluta, att riksdagen hos Kgl. M:t anhåller, det ville Kgl. M:t genom sakkunnige män låta företaga en revision af nu gällande skolstadga och serskilda, tid efter annan meddelade föreskrifter rörande dess tillämpning, samt derefter underställa riksdagens pröfning det förslag till förändringar i densamma, öfver hvilka Kgl. M:t kan finna nödigt inhemta riksdagens yttrande; samt, och om föregående punkt af kammaren godkännes, 3:0 att kammaren ville inbjuda andra kammaren att biträda samma beslut. Betänkandet är undertecknadt, på utskottets vägnar, af L. Manderström. Det vore önskligt att andra kammaren antoge detta förslag, och att regeringen derefter tillsatte en komitö af män, hvilkas åsigter motsvarade de af kamrarne uttalade åsigter. Med anledning af det nyligen meddelade regeringsbeslutet rörande krigsbildning vid Elementarläroverken och Folkskollärareseminarierna, yttrar Aftonbladet bland annat följande: Genom dessa anordningar har ett stort och vigtigt steg blifvit taget i riktningen åt en allmän folkbeväpning. Vi ha tillräckligt ofta haft tillfälle att yttra oss om detta ämne, så att ingen bör kunna tro, att vi begagna detta ord endast såsom ett slagord, lämpligt att användas emot den förhandenvarande organisationen och mot hvarje annan försvarsorganisation, afsedd att vara en fast och fullt påräknelig verklighet och sålunda grundande sig på lagstiftningsätgärder samt tagande i anspråk kraftansträngningar och materiella uppoflringar srän nationens sida. ,,Folkbeväpningen är icke för oss en fras, bakom hvilken skymtar ett oredigt kaos af sväfvande föreställningar. Det är ett fast, bestämdt och fullt medvetet mål, till hvilket man efterhand kan närma sig genom praktiska åtgärder och en ändamålsenlig utveckling at de elementer, som förefinnas. De hufvudsakligaste vilkoren för att folkbeväpningsiden skall kunna genomföras i vårt land äro: åvägabringandet af tillräckligt antal befäl och underbefäl; ändamålsenlig inöfning af hela det unga manskap, som genom allmän värnepligt kallas att utgöra den aktiva armåen, utan att sådant blir alltför betungande för landet; och slutligen upprättandet af en landtstorm, icke på papperet, utan i verkligheten och med en fast och i alla detaljer ordnad organisation. Den nu vidtagna regeringsåtgärden skall utan tvifvel högst väsentligt bidraga till uppfyllande af det första vilkoret och i någon mån äfven af det andra. Man bör kunna hoppas, att härigenom ungdomens fysiska och militäriska uppfostran, i afseende hvarå på den senare tiden så många vältaliga stämmor höjt sig och så många varma önskningar uttalats, nu må komma att ingå såsom en hufvudsak i bela vårt uppfostringsväsen, till vinst för folkets moraliska och fysiska kraft och derigenom äfven för dess försvarsstyrka. Vi äro öfvertygade, att militårundervisningen vid elementarläroverken, om den redan från början ordnas på ett riktigt sätt, så att både allvar och nöje ingå deri, skall alstra en storartad kadettinstitution, Hvilken här, liksom i Schweiz, skall bli en älsklingssak för regeringen, officerskåren och folket. Derigenom, att folkskollärarne erhålla nödig underbyggnad i dessa ämnen, bör det bli möjligt att i folkskolorna bibringa lärjungarne de allra första elementerna af krigsbildning, vänja dem att lystra till kommando, göra marscher, vändningar och utföra enklare manövrering. Men detta är icke tillräckligt för ernående af det syftemålet, att de värnepligtiga, innan de vid uppnående af värnepligtsåldern ivkallas till militäriska öfningar, må ha undangjort så mycket af rekrytbildningen, att den korta öfningstiden må kunna bära riklig frukt. Det blir nödvändigt att för dem, som befinna sig i ynglingaåren närmast efter folkskoleäldern, d. v. s. från 15 till 21 år, anordna militäriska öfningar några dagar kvarje sommar hemma i kommunerna. De jemförelsevis Un CÅs otnamna EUCAAAA härför banan —