Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 9 maj 1870, sida 1

liksom ville han säga: så talar en friboren svensk till en tysk lycksökare! — Ett oblygt folk, dessa svenskar! — sade den förtörnade riddar Bardenvleth till den andre riddaren — och de behöfva väl hyflas och upptuktas, synnerligast desse hos marsken eller, som det nu skall vara, drotsen, sedan vår nådige herre konungen gjort herr Carl dertill... — Ja vil, riddar Jost — sade den andre riddaren, en man af ett godmodigt utseende med ett par qvicka, lifliga ögon — den tid boppas jag ock skall komma, då vi tyskar från slotten här utbreda hyfsning bland det råa folket. IIvad skullen I sjelf säga om Åbo slott? — tillade riddaren hviskande. — Jag skall alltid vara nöjd med den del, min nådige herre vill beskära mig — genmälte riddar Jost med len och mjuk stämma. — Men den gamle drotsen, herr Krister! — Han är gammal och, som I sjelf sägen, sjuklig och svag... han skall icke länge stå oss Ii vägen, men han har varit ett förträffligt medel mot herr Carl... I skolen se, riddar Jost, när den stora klippan ramlat öfver ända, så följa de små efter, och här blifva slott och län i mängd att välja på. — Och den stora klippan skall nu sprängas? — Det är derför, som jag befinner mig här, sedan den stolte mannen vägrat infinna sig i Stockholm utan gisslan: I hafven gjort eder sak sörträftligt riddar Jost, I kunnen räkna på mig hos vår nådige herre, konungen. Kommer vil den mäktige mannen till Stockholm, utan att konungens händer äro bundna, så skall hans makt och hans välde blåsa bort som en dunst... Konungen kan icke glömma det dumma folkets prat latt marsken vore bättre värd kronan än han, som II minnens, att de ropade vid sjelfva intäget Stockholm, och han hör ingenting så gerna, som klagomål mot den farlige mannen, hvarigenom ha