Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 5 maj 1870, sida 2

som jag gör, då jag nu för sista gången talar till er. Efter talets slut dröjde Piotrowitsch ännu några ögonblick i kyrkan och uppsatte ett kort berättelse öfver det, han gjort och talat. Denna berättelse blef sänd till generalguvernören Potopow, hvilken genast ester inhändigandet deraf lät häkta dekanen. Golosoffentliggör ett förslag till ordnandet af folkskoleväsendet i detta land, utarbetadt af den som litteratör bekante furst Wassiltschikovw. Folkskollärarne skulle, ester detta förslag, antagas på 12 år, hvarefter de skulle bli försörjda på annat sätt. Kostnaderna för den föreslagna organisationens genomförande uppgifvas till 12 millioner rubel. I denna stund uppgå kostnaderna till folkskolorna i hela det stora riket till icke högre belopp än — 700,000 rubel! GREKLAND. Katastrofen vid Marathon fortsar att taga den allmänna uppmärksamheten i anspråk. Efter de hittills erhållna meddelandena, har det synts, som om röfrarne hade blifvit anfallna af trupperna, under det fångarne voro i deras våld, samt att detta anfall hade bidragit till att framkalla morden på dem. Privata underrättelser meddela nu, att så icke varit fallet. Man hade — som bekant är — bifallit röfrarnes begäran om en lösepenning af 25,000 p:d st. samt fri afmarsch öfver gränsen, hvaremot den begärda amnestien icke — på grund af grundlagens innehåll — kunde beviljas. Då röfrarne dock vidblefvo det sistnämnda anspråket, fortsattes underhandlingarne, och det var blott för att hålla banditerna qvar på ett ställe, och att oupphörligt byta om plats för fångarne, som en afdelning trupper fick order att omringa dem, men — hvilket röfrarne mycket väl visste — med uttrycklig befallning att icke företaga något anfall, hvilket icke heller skedde. Då emellertid ej underhandlingarne ledde till något resultat, i det röfrarne fortfarande fordrade amnesti, försökte de att fly, och det var på denna flykt, då fångarne icke fort nog kunde komma undan, som morden blefvo utförda. Först då trupperna funno de mördades lik, gjorde de ett anfall på röfrarne. AMERIKA. Boston Daily Advertiser skrifver i en ledande artikel för den 18 April: Den nyligen tillårdagångna terminen för ratifikationen af traktaten angående S:t Thomas har bragt till slutet en episod af vår diplomatiska historia, som vi amerikanare måste se tillbaka på med allt annat än stolthet. Under den nuvarande utomordentligt starka motsträfvighet, som folket och dess representanter lägga i dagen med afseende på förvärfvandet af utländska territorier, ha vi låtit ett tillfälle gå oss ur händerna att för en billig summa sätta oss i besittning at den för anläggningen af en marinstation bästa hamn i Westindien, samt att annektera en tredlig, välsinnad och vänskaplig befolkning. Jemföra vi härmed möjligheten af att skaffa oss S:t Domingo på halsen med dess okunniga och bigotta befolkning, som ligger i kroniskt inbördeskrig och är djupt sjunken i skuld, så är förkastandet af S:t Thomastraktaten i sanning en stor förlust för oss. Men det är dock icke företrädesvis från denna synpunkt, som saken bör betraktas. Vi ha ställt oss i en dålig dager som nation i våra förhandlingar med andra nationer; icke gifvit alla regeringar godt skäl att vara på sin vakt med afseende på ratifikationen af blifvande traktater och våra accrediterade agenter. Vi ha gifvit vårt eget anseende ett slag, mera allvarsamt än det, som kunde gifvas oss från utlandet. Vi böra i sanning skatta oss lyckliga, om vi ieke i framtiden tå anledning att beklaga vårt vacklande beteende i denna sak. Att det land, som vi på detta sätt svikit i S:t Thomas-affären, är jemförelsevis svagt som krigförande makt, kan förnuftigtvis icke komma i betraktande, Helt visst är Danmark nu i stånd att med tillhjelp af bajonetter tvinga oss till utförandet af den öfverenskommelse, som det — först efter flera års påyrkanden från vår sida — hade inlåtit sig på. Vi antaga emellertid, att man med afseende på behandlingen af denna sak i Washington icke skulle gjort någon skilnad på, om medkontrahenten hade varit den starkaste makt i verlden. Den ombytlighet, vi i denna fråga ådagalagt, är ett bevis på den brist på harmoni, hvarmed vårt regeringsmaskineri arbetar; i närvarande fall förvärras saken äfven genom omständigheter af särskildt obehaglig natur. Förenta Staterna ha, i mr Sewards person, förmått ett vänskapligt sinnadt land att sälja en af sina kolonier; de ha föranledt koloniens befolkning att genom omröstning lemna sitt bifall till att ombyta herrskare, och derefter ha samma Förenta Stater, nu representerade af senaten, vändt ryggen åt Danmark och koloniens befolkning, låtit traktaten tilländagå, t. o. m. utan formelt förkastande, under det på samma tid Förenta Staterna, i presidentens och statssekreterarens personer, börjat inlåta sig med andra makter för att vinna afslutandet af liknande traktater. Vi likna en ungersven, som friat till en ärbar flicka, och som, sedan han långt omsider vunnit hennes ,ja och satt henne i arbete med brudutstyrseln, utan någon anledning blir iskall mot henne, uteblir från kyrkan på bröllopsdagen och börjar kurtis med andra flickor, hvilkas rykte är at mindre solid beskaffenhet. Och allt detta har skett med sådant eftertryck, att hela verlden kan märka, det man för framtiden icke kan inlåta sig med oss, innan hvarje ord i en traktat fått det verkställande departementets underskrift och senatens formella samtycke. Det finnes dock diplomatiska fall, då detta icke kan vara särdeles önskvärdt, och det är således med smärta, vi måste betrakta det sätt, hvarpå detta faktum blifvit klart för hela verlden.