Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 5 maj 1870, sida 2

min bästa häst, om de icke voro jungfru Brita och jungfru Iliana från slottet... Pojken visste väl ej deras namn, men han hade sett dem många gånger, sade han, tillsammans med marskens husfru, fru Karin, när de ridit ned till Nådendal eller varit på jagt i skogen ... Se, derför skola vi här ej fara fram med buller och bång, utan draga med klokhet åstad... — Heliga Guds moder! — utropade presten; men ryttaren kastade omkring sin häst och visade tecken af den häftigaste sinnesrörelse. — Du har rätt, Peter — sade han kort och bestämdt — klokhet är här af nöden, men hvarje ögonblick är ock nödigt att icke förspilla ...kom du efter med den förra, jag rider emellertid förut, det må så bära eller brista. Och med detsamma satte han sporrarne i sin häst och försvann som ett mörkt moln i natten. — En rasker ungersven! — sade kyrkoherden — Gud och alla helgon vare honom till huld och skydd! — Jag kände den unge herren lika grant, som herr Thord — sade Peter — jag rodde honom från Nådendal, när han sist skulle öfver till Sverige. Det var i islossningen och vågorna gingo i fjärden lika höga, som någonsin i Kukkarokiwi auko k). Nu kände han icke igen mig i hastigheten, men jag vill våga mycket för den raske svennen. — Och hvad heter han då, Peter? — Han heter Nils Bosson, och efter hvad jag sedan hört af marskens svenner, har han varit i marskens tjenst i många år och hör till en mäktig herreslägt i Sverige. Medan han ännu talade, kom den andre bonden, åtföljd af ytterligare trenne, tillbaka, och det ) Det finska namnet på fjärden utanför jätteklippan Kukkarokivi. Han är känd för sitt djup och sina höga, tvärt brytande vågor.