Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 3 maj 1870, sida 2

mäktige herrskare behöfde förströ sig med bajadrer och sagor, och när detta blef ledsamt, omvexlade de med att låta afhugga några hundra eller tusen hufvuden. Det gamla Roms kejsare älskade skådespel på teatrarne eller cirkus; i den nyare tiden har man haft ,,bjortparker, mätresser, kalaser — och militärrevyer. ,Kungen roar sigk — blef en gång ett af revolutionens farligaste speord. Men äfven det ,,suveräna folket har haft behof af förströelser. ,, Bröd och skådespel voro medlen att hålla det romerska folket i tukt och herrans förmaning, då allt berodde på att hålla massan vid godt humör. Samma anda har fortlefvat ock till nyare tider. Särskilt har man anmärkt, att transka folket måste bevaras från att , hafva tråkigt, hvarmed dock menas pariserbefolkningen. Och tråkigt har man, när ,ingenting nytt förekommer, som bringar sinnena i rörelse. Det lugna, allvarliga hvardagslifvet, hvarunder den ena dagen förflyter lika den andra, om också än så fridfull, tillfredsställer ej en del menniskors håg. Det stillastående vattnet måste uppfriskas genom en hygglig storm, likgiltigt om denna vållar ett och annat skeppsbrott. Så föredraga många menniskor de vilda, lifsfarliga äfventyren framför det tysta, obemärkta lifvet. Utan tvifvel är det i hög grad åtrån efter omvexling, efter något nytt, som nu bragt fransyska folket i en liflig rörelse. Kejsardömet börjar blifva gammalt — -det har ju också fyllt 17 år — och det har ej uppfyllt de stora förhoppningarne, naturligen framkallade af de stora löftena. Och dock har det haft rätt mycket nytt att bjuda på: ett ganska allvarsamt krig mot Ryssland, ett dugtigt krig i Italien, en expedition mot Kina, en annan dito till Mexico, en tredje d:o till Siam. Så bar det byggt om Paris och en god del af andra städer. Så bjuder kejsar Napoleon nu på sin tredje konstitution. Men detär likväl ej nog. Den stora folkomröstningen den 10 Maj erbjuder emellertid ett nytt och storartadt tillfälle till hvad engelsmännen kalla ,,excitement. Förberedelserna dertill upptaga alla sinnen; beräkningar göras på utgängen och troligen ingås också vadslagningar för och emot så och så många millioner röster. Det är en uppfriskande rörelse i rattnet, och det är högst sannolikt, att när den afgörande dagen gått förbi, skola sakerna återtaga sin lugna gång, ätminstone till dess den samlade elektriciteten kräfver en ny urladdning. Ett nytt och utan tvifvel myeket välkommet moment i denna rörelse har kommit i upptäckten af en utgrenad revolutionär sammansvärjning, af de mest blodiga. syften. Detta torde vara något för starkt äfven för många af de mest excentriske republikaner. Så skola dessa, i valet mellan tvenne onda ting, föredraga att ställa sig på ordningens sida, och så skola jarösterna blifva flera, än om de vildsinte herrarne hållit hvarandra i styr. Ty franska folket lärer näppeligen numera beträkta ,några tusen hufvuden såsom ett passande offer för sin lycka. Och äfven utom Frankrike lära äfven de varmaste demokrater gerna se, att slika våldsplaner blifva qväfda och bestraffade. En republik, som under on Lamartine och hans aktningsvärde kolleger kunde helsas med glädje, ådrager sig inga sympatier, när dermed förenas namnen Rochefort och hans konsorter. Då ser man helldre att republiken låter vänta på sig. Det är emellertid en farlig åtrå, detta begär ester s. k. sensations-scener, vare sig i romanen eller verkligheten, ty det förrycker samhällslifvets jemna och säkra utveckling och fördröjer den verkliga frihetens seger. Det vore derföre bättre om suveränerna, vare sig de gå klädda i furstemantlar, militäruniformer, kaftaner eller bluser, kunde lära sig att älska, nöjen af sädlare art. Ty sådana nöjen lifva hågen, förmildra sinnet och stärka kraften, under det ruset förvildar och förslappar. Det är sikväl föga att hoppas på, det folken skola lallvarligt inse och känna detta, så länge deras ledare finna sig oförhindrade att jaga efter och njuta af de oroliga och berusande nöjena. De hafva alltså platt intet att säga, när massorna nu endast följa deras egna höga exempel. När , kungen roar sig (le roi samusc) I tycker folket att det också vill ,roa sig, loch om den ene parten gör det på den andres bekostnad, så blir det endast då soch då en förändring i rolerna. I en uppsats rörande skolväsendet, som särskildt afser i Finland wistiga frågar