Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 3 maj 1870, sida 2

Det var en smärt och väl växt ung man, och hans välbildade ansigte upplystes af ett par stora, djupblå ögon. .Han hade nalkats den gamle mannen, hvilken vid närmare påseende befanns vara en prest och utan tvifvel församlingens kyrkoherde. 27 — Hillemo, vördige fader — sade den ridderlige ynglingen, i det han höfviskt helsade på den silfverlockige — hvi sitten I så sorgsen? Kanske att jag kan hjelpa eder, om det är något som trycker edert sinne. — Hvem ären då I, unge man? — sporde presten. ; : — Jag är Thord Carlsson och vistas hos min frände, marsken; här på Åbo slott. 1 Det dröjde en stund, innan den gamle svarade, och hans ögon foro derunder öfyer den mörka skogen, hvars toppar brunno i qvällsolens brand, och derifrån öfver kyrkan och det förgylda korset på tornets spets. . f — Mäktig är väl marsken — sade han derpå — men mig synes, som om han liksom min gamle företrädaro här i Reso, under hvilken tid kyrkan byggdes, först måste kunna sjunga; ,Pois, Killi, kirkosta! Pois, Nalle, harjostal) innan han kan lindra den nöd som nu råder i Sveriges rike . Min systerson skulle begifva sig till Rostock. för att: derifrån afgå till universitetet i Prag, hans nåde; biskop Magnus i Åbo, vill bestå hans underhäll derute, men han Bar fallit i konung Eriks händer på Wisborg, och nu fordras för hans lösen en större summa penningar, än Jag mäktar ästadkomma ... Jag ämnar mig i morgon till Kustö, till min nådige herre biskopen, att Ragg min nöd, men hur skall jag kunna begära, atk han skall lemna så stor en summa penningar ... Och om han det kan, hvem kan väl borga för det, att han ) Bort, Killi, från kyrkan! Bort, Nalle, från takåsen!