Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 3 maj 1870, sida 2

icke på nytt faller. i röfvarehänder . .. Gud bättre för allt det elände, som nu hvilar öfver oss! — Bot för det onda, som nu trycker eder, fader kyrkherre, kan väl dock finnas — yttrade Thord i det han satte sig bredvid gubben på stenhällen — alla skepp, som segla på Östersjön, lära väl dock icke nås af konung Eriks utliggare, och hvad lösesumman beträffar, så kan det väl blifva någon råd för den... Min frände, herr Carl; ämnar i morgon besöka hans nåde: biskop Magnus på Kustö, och kommen I då dit, skolen I finna dem båda, och jag menar, att de gemensamt skola finna utväg att lätta edra bekymmer. Biskop Magnus, menar jag, stod en tid i stor ynnest hos konung Erik, . . kanske skola hans ord ännu gälla något och uträtta lika mycket som en fyld penningepung. ; — Pois, Killi, kirkosta! — mumlade presten och skakade sagta på hufvudet, ehuru synbarligen de uttalade orden verkat lugnande på honom. — Jag säger; hvad jag hafrer sagt, Pois, Nalle, harjosta! Det är ej nog, att en hjelpes, vi måste alla hjelpas . — Och det skall väl nu lyckas, när kung Kristofer regerar öfver alla tre rikena — inföll Thord, icke utan en anstrykning af bitterhet — eder: egen biskop är knappast mindre hans vän, än erkebiskopen i Upsala och de öfriga biskoparne och; prelaterne! — Gudi befalladt, unge herr Thord — genmälte presten med djupt allvar — och: de höge herrarne inom kyrkan och utom månde bättre veta att bota refvorna i rikets duk, än vi, som stå på djupet, i skymningen ... Men mig synes det helt annorlunda, och visst är, att det var icke jätten, som sjöng trollsången för att störta Reso ka, utan det var presten här på stället som sjöng för att befria Guds församling och det nybyggda templet från trollet,