Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 3 maj 1870, sida 2

Stockholmsposten har erhållit del af esterföljande bref från Fredrika Bremer, dateradt Årsta den 22 Dec. 1865. .I denna tid af vårlif för vårt land; med sina mängahanda förslag för nya planteringar och framtidsanläggningar, hafva några frågor och funderingar i dessa dagar trängt sig på mig, dem jag vill bedja dig meddela O. E, iy jag tror honom i detta kapitel sympatisera med mig. kan, om förslaget slår an på honom, verka till dess. realiserande. Jag har äfven i dag till. professor B. meddelat de tankar i denna sak; som hos mig uppstätt här i min djupa enslighet, och dem jag i det bufyndsakliga nu nedskrifver. Siiftandet i Stockholm af en akademi eller högre bildningsanstalt, till ett lefvande minne af Decembper-reformen 1864, motsvarar visserligen så tillvida den reformen, som anstalten blefve em, af hvilken hela Sverige kunde få godt, genom dess ungdoms inhemtande af anstältens lärdomsljus. Men något. nytt gedt. i väsentlig mening , synes mig icke kunna komma häraf — åtminstone icke motsvärande den nya reformens sanna natur — med mindre denna högre bildningsanstalt ger något. mera och af egendomlig högro art, än vära gamla lärosäten, — och icke blott detsamma som essa. s, AUt samma och samma vår lefnad gör sur; Omvexling förskönar vår hela natur! Detta nya och egendomliga högre gör sig nu af sig sjelf påmint icke blott emedan det saknas vid våra nuvarande högro underrisningsyerk, utan framför allt emedan samtidens utveckling kräfver det, och vår blifvande nya representation likaså befallande fordrar det, i detsamma som den anvisar dess art och riktning. . : Jag har alltifrån min ungdom outsägligt saknåt skrifter, som gifva Tedande ljus öfver sambällsläran samt. öfver sättet, på hvilket de särskilda elementerna i vår tids statslif böra gruppera sig och samverka naturenligt, till åstadkommande af ett harmoniskt helt och godt. Agardhs ,,sambällets idealer ha synts mig förkrympta idealer (liksom. hans till blomma 3 förkrympta blomblad — se hans organographil), och Grubbes samhällslära, ehuru af värde som hjelpreda, är för mycket på den ena, sidan, och på den andra sidan för att angifva vägen till målet. Dessa äro de enda ledsagare härutinnan, söm jag funnit på vårt språk. Men icke blott hos oss utan äfven i andra länders läroanstalter har jag trott: mig finna samhällsläran vara i. saknad af egentlig lärostol och lärare, och undervisningen deri i hög grad värdslösad. Och likvil, finnes väl någon kunskapsgren af högre vigt, högre intresse, just för närvarande tid och för den medborgerliga utvecklingen? Välan! Jag skulle föreställa mig, att ) Man hade så kallat den pedagogiska föreningen i Helsingfors, och Dagbladet citerar nu dessa ord med en viss ironi. i Red;n af H.-T. j 4