Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 2 maj 1870, sida 2

der hade herr Nils Stensson och hans broder infunnit sig och en förlikning hade blifvit ingången mellan dem och marsken. Men harmen att nödgas gifva vika brann för häftigt i deras hjertan, att denna förlikning kunde blifva af lång varaktighet, och Magnus Gren på Borgholm var fortfarande marskens hätske fiende. Snart berättades det också, att Nils Stenssons svenner drogo omkring i Östergötland och härjade och brände grufligen. Det var nu på senhösten, i November månad. Marsken hade fullt upp att göra med de många mötena rörande hertig Kristofer och hans antagande till konung, något som erkekiskop Nils högeligen arbetade för, han hade äfven lidit en stor förlust, i det att döden bortryckte den unge, tappre, af alla älskade Thure Stensson (Bjelke). Härunder och så länge som hans orolige svågers svenner ej foro allt för djerft fram, hade de fått vara i fred. Men så kom plötsligen Herman Berman med en utvald afdelning af marskens folk ridande utför Kolmorden till Norrköping. Här fick han veta, att herr Nils i samma dagar anländt till Söderköping och dragit ut i bygden, men hvarest han var att finna, det visste man icke. Det var sent en Onsdagsqväll, som Herman anlände till Norrköping, och på Thorsdagen red han ut att uppsöka herr Nils. Vid hans sida red Nils Bosson. När solen stod högst på himmelen fick man sigte på fienden, der han stod på en äng ungefär halfvägs emellan Söderköping och Norrköping. Herman ordnade genast sina svenner, lät blåsa till anfall, och så gick det i en lång linie utför backsluttningen från vägen ned på ängen. Här uppstod en häftig strid, hvarom sedan många sägner gingo i bygden. Nils Stenssons svenner voro stridsdugligt folk, och de visade vid detta tillfälle, att de väl kunde mäta sig med tre, såsom de brukade säga, ehuru detta icke lyckades dem denna gången. Herr Nils sjelf svängde sitt svärd med