Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 2 maj 1870, sida 2

hvars ansigte ej kunde skönjas i skymningen under tältet, vinkade med den lediga handen mot de inträdande, och så förgick en lång stund, utan att någon yttrade ett ord. Den sårade snyftade konvulsiviskt, och det rosslade hårdt i hans bröst. Det långa samtalet med riddaren och den häftiga rörelsen hade utan tvifvel medtagit hans krafter. När han blef något lugnare, lutade sig riddaren ned och sade helt sagta: — Här är bud från marsken! Då förde den döende riddarens hand från sitt anlete och såg upp. Nils Bosson framförde marskens bud. — Gud förläte honom hans synder, sådana voro marskens ord — sade Nils — men hvad han lefver eller dör, så tillgifver jag honom gerna! — Gud löne honom! — hördes då den döende säga med knappt förnimbar röst — nu ändas min vånda, fån mig ljuset! Erik hemtade hastigt en fackla, som han tände och satte i den döendes hand, efter som seden var i denna tid. Några ögonblick derefter hade anden flytt. Belägringen af Stegeborg drog långt ut på tiden. Först efter ett par månader lyckades marskens tvinga besättningen att dagtinga. De lofvade att uppgifva slottet i September, om ej dessförinnan herr Nils komme med undsättning. Marsken drog sedan norr ut till Stockholm, der rådet baft ett möte i Maj och fattat beslut, som rörde en för Sverige alldeles ny personlighet, nemligen hertig Kristofer af Bayern, som redan blifvit erbjuden den danska och genast var färdig att fria till den svenska kronan. . Konung Erik hade plötsligon med herr Nils uppträdt på Stegeborg, men lika hastigt försvunnit. För honom var numera allt förloradt. Ett stort rådsmöte hade äfvenledes hållits i Telje, och