Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 29 april 1870, sida 1

vidlyftiga, i 55 särskilda punkter affattade betänkandet. För att gifva en riktig före ställning om syftet med de i afseende här? framställda olika yrkandena, redogöra v här för innehållet af vissa hufvudpunkte; si betänkandet. Den första och principiel suigtigaste, på hvilken hela det nya för fattningsförslaget hvilar, lyder: att de hittills för tillverkning och försäljning ai I bränvin stadgade särskilda afgifter sam manslås till en enda bränvinsskatt af 8 öre pr kanna bränvin, som i landet tillverkas och förbrukas, samt att denna skatt till statsverket ingår. I 17:de punkten hemställer utskottet, att för bränvin, som inom landet tillverkas och förbrukas, skall erläggas afgift med 80 öre pr kanna af normalstyrka. Första kammaren beslöt, på grefve af Ugglas hemställan samt med 60 röster mot 33, att dessa båda punkter skulle först och i ett sammanhang föredragas, äfvensom tvenne andra, som angå den ersättning, hvilken skulle utgå till kommuner m. fl. för sålunda förlorade bränvinsafgifter, men att deremot beloppet uf skatten pr kanna bränvin, så ock de procentbelopp, hvartill ofvannämnde ersättning skall utgå, icke måtte bestämmas förr än hela författningsförslaget blifvit genomgånget. Minoriteten önskade, i enlighet med ett af hr Wallenberg gjordt förslag, att öfverläggningen först skulle röra sig kring betänkandet i dess helhet och beslut sedan fattas öfver hvarje punkt särskildt i dess ordningsföljd. Flera andra förslag till föredragningssätt framställdes, ehuru kammaren voterade endast mellan de ofvannämnda. Andra kammaren beslöt, med 111 röster mot 64, att följa den af utskottet gjorda uppställningen. Enär de skäl, som i begge kamrarne så väl i afseende på förslaget i dess helhet som särskildt rörande den egentligen föredragna första punkten, framställdes ej mindre för än mot förslaget, väsendtligen voro desamma, sammanföra vi till hufvudsaklig del redogörelsen för begges förhandlingar. I Första kammaren uppträdde i frågan, bland andra, civilministern, statsrådet Adlercreu:z. Ian medgaf, att nu gällande bränvinslagstiftning i många tall rönt ett rättvist erkännande, emedan den isynnerhet verkat till superiets förminskande och till följd derat höjt nationen i moraliskt hänseende. Den var likväl behäftad med åtskilliga svagheter, bland hvilka tal. särskildt påpekade de ständiga försöken att undandraga sig utminuteringsoch utskänkningsskatten samt en viss partiskhet för städerna i förbållande till landet, hvilken senare omständighet hade föranledt en förderflig strid mellan stad och land. En ny lag behöfdes derföre för att ge förnyad kraft åt lagbuden samt åstadkomma frid mellan de stridande kommunerna, och ett steg i denna riktning ansåg tal. den nu ifrågasatta sammanslagningen vara, hrilken han förordade, men endast under vilkor, att den nya skatten bestämdes till 1 rdr pr kanna. Principielt gillade tal. derföre förslaget, hvad beträffade tillverkningslagen, hvaremot han hyste åtskilliga betänkligheter mot försäljningslagen. Men han 2 intet hinder förefinnas för riksdagen att fatta beslut i förra hänseendet, med bibehällandet af den gamla försäljningslagen. För förslaget yttrade sig i första kammaren hrr Bennich, Arrhenius, frih. v. Otter och Ekenman, samt i andra kammaren hrr Appeltofft, frih. Fock, Häggström, Forsbeck, Per Nilsson i Kulhult, Ola Larsson m. fl., hvilka dock alla framställde mer eller mindre vigtiga amendementer. De skäl, som i båda kamrarne anfördes, voro hufvudsakligen följande. Man ansåg, att den närvarande lagstiftningen verkar undertryckande på kränvinsbandteringen, men denna förtjenade tvärtom att uppmuntras såsom gagnelig både för jordbruket och industrien. Utskottet hade trott sig vinna detta mål genom sitt förslag, och, hvad särskildt sammanslagningen af de olika afgifterna beträffar, funnit den principielt riktig samt åstadkomma en säkrare och grundligare kontroll, än den nuvarande, enär nu en stor del tillverkadt bränvin undandrages försäljningsafgitt. Till följd häraf skulle ock statens kostnader för ersättningen till kommunerna betäckas, åtminstone om dön eer eupå fastställdes till 1 rdr pr kanna, såsom ock af åtskilliga talare, bland dessa förnämligast af frih. Fock i Andra k.mmaren, yrkades. Jemförelsevis mot hvad förr egde rum har visserligen den närvarande bränvinslagstittningen verkat mycket godt; men vid dess antagande, som skedde till följd af en häftig agitation, hade man skjutit de öfver och vid sidan af målet. Förnämligast lide detta bestämmelsen om skattens erläggande i förskott, om de stadgade anmälningarna om tillverkningsbeloppet o. s. v., hvarigenom tillverkaren indirekt drabbades af större afgifter, än lagen verkligen afsett. Äfvenså omöjliggjorde närvarande lagstiftning till största delen all export af bränvin, då nämnda indirekta afgifter ej afstaten kunde lemnas tillbaka. En olägenhet vore vidare, att fördelarne af försäljningsafgiltens ingående till kommunerna komme, till största delen, städerna till godo. Rättigheten att genom bolag idka brän