Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 28 april 1870, sida 3

ARAm ——— Marsken stod ännu qvar, och solens strålar virkade on skjorta af guld kring hans blanka harnesk, och nedanom sjäderbusken flammade de, som om de velat bilda en krona omkring hjelmbatten. Rodenbergs anlete strålade liksom med ett återsken af den segergloria, som omgaf marsken. Han nalkades med fasta steg den fjerde föglaren, lade sig på knä och riktade och fattade luntan. Höfvidsmannens öga brann af en låga, som förrådde huru våldsam rörelsen var inom honom. Den häftigaste spänning, en ångest, som liksom ville spränga hans barm, stod att läsa på hans panna och hans skälfvande läppar. Den gråhårige svennen invid hans sida hade fattat en sten och höll blicken spänd på byssemästaren. Tydligen brann han af samma känslor som hans herre. Den herrligaste seger hängde på detta fjerde skott, men också skam och nesa. Det var spelets brand att vinna eller förlora, som lågade i bådas barm, ehuru det här spelades om menniskolif, i stället för rosenobler, och till tärningar begagnades byssemästaren och bans föglare. Danser gick i yra ringar inom det öppna, men med dyrbara tapeter och kläden betäckta hus, som marsken låtit uppföra, sin glada och sköna fru Karin till behag. Herr Thure Stensson hade kommit till lägret om qvällen, och marsken och han hade slutat sina öfverläggningar, och båda voro vid den bästa sinnesstämning och anförde dansen med fröjd. Fru Karin sträläde af ungdom och skönhet, och det låg något så hänförande i hennes stora, hjertegoda ögon, när hon såg den allmänna glädjen omkring sig, att hon liksom framlockade munterhet och fröjd, dit hon kastade sin. blick. Bland de unga jungfrurna, hvilka gästade marskens läger, var det isynnerhet en, som väckt fru Karins uppmärksamhet. Det var den unga Iliana Åkesdotter (Tott). Hon hade följt med sitt