Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 28 april 1870, sida 3

syskonbarn fru Brita Olofsdotter (Tott), som var gift med herr Erengisle Nilsson, en af de mest betydande bland de herrar, hvilka följde marsken, och som äfven hade ett högt befäl öfver belägringshären framför Stegeborg. Fru Karin samtalade gerna och länge med den främmande jungfrun, och de tycktes så godt förstå hvarandra. Men äfven ett par andra ögon tycktes följa den unga flickan med mera värma än blott och bart en ytlig bekantskaps, och det var, som om fru Karin hade märkt det, ty hon förstod att gång på gång föra jungfrun inför dessa ögon och till tals med deras egare, utan att hvarken den ene eller andre kunde märka, att det skedde annat än genom en tillfällighet. Och alltid rodnade ungersvennen dervid, och stolts jungfrun såg så likgiltig ut, som om hon alldeles icke fästat något afseende vid det oförmodade sammanträffandet, och fru Karin log så hjertegodt och klappade Iliana på den fina kinden. Ungersvennen var ingen annan, än marskens syskonbarn Thord Carlsson (Bonde), och ur hans blickar lågade en sådan tacksamhet för hans fränkas välvilja, att fru Karin fann sig blott deraf rikt belönad. Och när de båda unga svängde om i dansen, kunde hon någon gång vända sig till marsken och visa bort till dem samt le ett förtrollande leende. (Forts.) Jagt på vilda elefanter. Till ära för hertigen af Edinburgh (drottning Victorias 3:dje son), som den 30 Mars inträffade i Ceylon, skulle dervarande engelska kolonister arrangera ett jagtnöje, som till och med skulle öfvergå de berömda indiska tigerjagter, i hvilka hertigen har deltagit, och hvarvid begagnades 1,200 tama elefanter för att befordra det stora jagttåget och för att utdrifva tigrarne ur deras smyghål. På Ceylon skulle man jaga efter 80 å 90 vilda elefanter.