Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 28 april 1870, sida 2

licket ha varit villrådig om, huruvida ett ler annat uttryck borde förändras i texen. Den del af pressen, som är regerinsen tillgifven, framhåller, att de liberala eformerna — enligt plebiscitets ordalylelse — genom folkets bekräftelse skola li definitiva och orubbliga. De radikala idningarne agitera deremot fortfarande starkt emot folkomröstningen; så yttrar ex. ,Rappel: ,Folket vet nu besked. Att rösta ,ja är att sifva kejsardömet ny kredit och ny varaktighet; itt rösta ,,nej är att fördöma alla kejsardömets nandlingar och betaga det hoppet att evigt få fortara. Folket skall cj vackla, då det gäller att lja mellan republiken och kejsardömet. Det skall svara: nej, tusen gånger nej, tio millioner sånger nej! Parisersektionen af den internationella ärbetareföreningen har utfärdat följande revolutionära och excentriska manifest: ,Medborgare! Efter 1759 års revolution är arbetets suveränitet den enda grundval, på hvilken let moderna samhället måste hvila. Arbetet är le facto mensklighetens högsta lag, källan till den offentliga rikedomen och den största anledningen till individens välgång. Endast arbetaren har rättighet till sina medborgares aktning; honom tillkommer vördnad t. o. m. af dem, som använda honom; han är kallad att pånyttföda verlden. Fördenskull tillropa vi arbetarne i städerna och på landet, de mindre sabrikanterna, de mindre köpmännen, alla dem, som uppriktigt vilja frihetens herravälde genom jemlikheten: det är icke nog att helt enkelt med nej besvara det plebiscit, som man vill påtvinga oss; ur valurnan måste framgå det mest absoluta fördömande af den monarkiska principen, det mest fullständiga och radikala bekräftande af den enda regeringsform, som kan göra rättvisa åt våra legitima anspråk — den demokratisk-sociala republiken. Vansinnig den som tror, att 1870 års författning skulle mera än författningen af år 1852 lemna våra barn en god och för alla kostnadsfri samt obligatorisk andervisning! Att utföra reformen och reorganisationen af den stora offentliga tjensten, så att den icke — som nu — endast blir till fördel för kapitalets feodalitet; att fullständigt förändra det nuvarande b ningsväsendet, hvilket för fattigdomen hittills varit progressift; att åt statsdomänerna ätergifva de egendomar, som presterskapet zenom mer eller mindre lagliga medel, med åsidoättande af 1789 och 1790 års lagar, tillvällat sig; att sätta en gräns för maktmissbruket af alla högzre och lägre embetsmän, hvilkas godtyckliga upptäådande nu skyddas af art. 75 i konstitutionen af är VIII, samt att slutligen undertrycka blodskatten till den permanenta armåen, d. v. s. konskriptionen; allt detta bör vara vårt mål! Det kan icke längre få fortfara så! Despotismen kan icke gagna någon annan än sig sjelf, den bar bestått sitt prof, och vi behöfva icke mera återkomma till densamma. För öfrigt kunna vi icke medgifva den verkställande makten rättigheten att tillfråga oss; denna rättighet skulle förutsätta en underkastelse, mot hvilken sjelfva namnet utgör en protest, enär den verkställande makten icke kan vara något annat än utförare af landets suvena vilja. Om I en gång för alla önsken att ra slut på det förflutnas skam och nesa; om I viljen, att det nya samhällsfördraget, som godkännes af medborgare, hvilka ha lika rättigheter och skyldigheter, skall tillförsäkra hvar och en af Eder fred och frihet, jemlikhet och anbete; om I viljen förstärka den demokratisk-sociala republiken, så är — enligt vår mening — det bästa medlet dertill, att I afhållen Er från omröstningen, eller att I uti valurnan läggen en röstsedel mot författningen — detta vare sagdt, utan att dock utesluta andra slags protester. Arbetare! Påminnen Eder blodbaden i Aubin och Ricomarie; påminnen Eder domen i Aubin och frikännandet i Tours, och afhållen Eder från omröstningen för att visa, det I icke ären likgiltiga för Edra medborgerliga pligter. Jordbruksarbetare! Likasom Edra bröder i städerna dragen I den tryckande bördan af den nuparande samhällsordningen; under långa tider liden I brist på det nödvändiga, under det godsegarne göda sig på Er bekostnad. Kejsardömet, icke tillfreds med att nedtrycka Eder med pålagor, beröfvar Eder sönerna, Edra enda stöd, för att lemna lem som soldater till päfven, eller för att lemna deras lik i Syriens, Cochinchinas och Mexikos ödemarker. Vi råda Eder således till afhållande från omröstningen, ty afhållandet är den protest, som upphofsmannen till statsstrecket mest fruktar; men om I ären tvungna att lägga en röstsedel i urnan, så må den vara blank eller innehålla orden: Grundlig förändring i beskattningen! Ingen konskription mera! Den demokratisk-sociala republiken! ENGLAND. En korrespondent i London, som på den sednaste tiden gjort resor i olika delar af landet, yttrar sig om den rådande sinnesstämningen sålunda: T. 0. m. på sådane ställen, der toryismen mest blomstrar — såsom t. ex. uti jordbruksdistrikten i Leicestershire, Warwickshire och Nottinghamshire — har man kommit till insigt af, att det konservativa partiet icke har den ringaste utsigt till att störta det nuvarande kabinettet, och f. n. önskar man det icke heller. Man medgitver, att den irländska agrarbillen var en nödvändighet — — — I många kretsar råder en för kabinettet vänlig, i en del kretsar t. o. m. enthusiastisk sinnesstämning. Budgeten har öfverallt gjort et! godt iutryck. . Det säges, att Bright na är fullkomligt återställd till helsan, men att han ännu länge måste afhålla sig från allt arbete som fordrar tankeansträngningar. Från Washington meddelas, att den dervarande engelske ambassadören, Thornton, nedlagt protest mot genomskärningen af landtungan vid Darien, och i hvarje fall fordrat, att det, i öfverensstämmelse med bestående trakter, medgifves Evgland en viss andel i företaget. Från andra håll förnekas, att Thornton afgifvit en sådan protest. Det omtalas, att prinsen och prinsessar