Frankfurter-Journalk: Enligt hittills inkomna underrättelser från landtbrukare, som sysselsätta svenska arbetare, äro dessa rätt belåtna med svenskarne; arbetarne visa sig mycket villiga och förnöjsamma. Hvar och en af dem bär en svensk-tysk ordbok på sig och tvärtom hvarje landthushållare en tysk-svensk. Flera landtbrukare, hvilka först ville afvakta försökets utgång, hafva nu äfven beslutat sig för att söka förskaffa sig sådana arbetare, och styrelsen för landtbruksklubben har åtagit sig att ånyo gå i författning om anskaffande af arbetare från Sverige. : (P-T.) — Svenska sångerskor i utlandet. I Dag. Nyh:r läses: Fröken Maria Schönmeyer, om hvars vistande i Paris nyligen nämndes några ord, har en dag i förra månaden uppträdt på en af kammarflöjtisten hos ryske kejsaren, hr August Charles, gifven konsert i Salle Sax i Paris. ,La råfsorme musicale yttrar derefter: ,,Jemte konsertgifvaren applåderas en ung svenska, fröken Schönmeper, i Aubers skratt-aria och två svenska visor. Det är ett ungt fruntimmer, mycket vackert och mycket behagfullt, och hvars röst en dag, när den hinner sin fulla utveckling, torde blifva mycket stark. Le Menestrel yttrar: ,Hvem är denna nya sångerska från Sverige? Det är fröken Schönmeyer. Ett förtjusande yttre, en något svag röst, men af hänförande behag. . Ja Presse musicale är odeladt förtjust. ,,Den kte professor Bussine håller på att göra ne till en af våra förnämsta sångersor. Skönhet. ungdom, intelligens — fröken Schönmeyer har allting för sig. Kom väl i håg detta namn: en dag skall det blifva ryktbart. . laihilda Enequist gaf den 7 April konsert i Rugby (England) med biträde af pianisten Agnes Zimmermann och svenske fiolinisten Pettersson. Stadens tidning öfverhopar såväl fröken Enequist som hr Pettersson med loford. Landsorten Ume. Major C. E. Åberg. Om denne nyligen aflidne, i Vesterbotten födde, krigsman skrifver tidningen ,Vesterbotten: Major Åberg, son af riksdagsfullmäktigen i bondeståndet vid flera riksdagar och en af medlemmarne i det hemliga utskott, som vid 1810 års riksdag i Örebro tillsattes i anledning af tronföljarevalet, Anders Andersson Åberg i Åkulla by, Bygdeå socken af detta föddes derstädes den 14 April 1800 och blet vid mycket unga år, samtidigt med tre andra söner at allmogen, inskrifven såsom frikadett vid asakademien å Carlberg, hvilken han så hastigt mgick, att han redan den å0 September 1817 undes till fänrik vid Nerikes regemente, hrilhan sedermera under hela sin tjenstetid tillhö derunder han befordrades år 1822 tilllöjtnant, 1833 till kapten och 1848 till tredje major. Enkel, anspråkslös och flärdfri i sina lefnadsvanor, mycket rättvis och redbar till karakteren, sträng i sina grundsatser och egnande sig med särdeles skicklighet och nit åt krigareyrket, måste han blifva afhållen och högaktad af förmän, kamrater och underlydande. Han hörde visst icke till antalet af dem, som på lek uppfatta sitt kall, utan underkastade sig villigt de mödor och strapatser, som stundom äro från detsamma oskiljaktiga. Man vet att han, såsom subalternofficer, vid de tillfällen, då regementet var utkommenderadt på längre marscher, t. ex. till hufvudstaden och åter, aldrig sökte att med skjuts fortskaffa sin person, utan, äfven såsom kompanichef, alltid marscherade i spetsen för sitt kompani och ofta vid åsynen af någon gammal soldat, som var i fara att upptröttna, lyftade den tunga packningen från soldatens axlar på sina egna samt, då ännu i besittning af god kroppsstyrka, bar densamma till dess soldaten hunnit äterhemta sina krafter. Ehuru utan ärsd förmögenhet, kunde han dock genom sina enkla lefnadsvanor hopspara af sina små löner och dermed bispringa en eller annan soldat, som genom oförvållade olyckor eller talrik barnskara råkat i betryckta omständigheter, men genom en sådan bjelp kunde törskaffa sig det nödvändigaste, för att föda de många munnarna; och denna hjelp, man kunde derom vara öfvertygad, lemnades icke till någon ovärdig eller för missbruk af starka drycker känd person; ty sådant folk kunde han, sjelf i hög grad återhållsam, icke fördraga. Varmt tillgifven sin fosterbygd, besökte major Åberg densamma ofta, och under de 23 sista åren nästan hvar sommar, dels för att sammanträffa med anhöriga, mot hvilka han äfven visade sig särdeles hjelpsam, dels för att egna sig åt sitt älsklingsnöje, jagten. — Malmö. Envis förföljelse. I början af sistlidet år aflossades en afton ett skott genom fönstret till ladufogden Måns Nilssons boningsrum å grefve Ilamiltens egendom Fenumsgård i Skåne. Ladufogden blef sedan flyttad till Kronevalls gård, för att vara bättre skyddad. Men mördaren förföljer honom ännu och natten till den 11 dennes aflossades, berättar ,Folketstidning, tvenne skott mot fönstren till det rum Måns Rilsson bebor, hvarvid tvenne kulor inträngde genom fönsterluckorna i rummet, dock lyckligtvis utan att träffa Nilsson. Man tror i orten, att bofven är någon, som traktar efter den förvaltareplats Nilsson inneuar. Varberg. Dyr hustresa. I Norra IIallands Tidning läses följande, som blitvit tidnindt: ,Fyrmästaren på Avholts fyr bar ort en segeltur till Morupskusten, åtsin piga, som der hade nära slägtint undvika kollision med svenska tullIningarne, angjordes först Falkenberg, älan skedde å tullkammaren, som författningsenligt tog vederbörande vår lustresande omhänder, med det resultat att denne fick betala för sin lilla, ett par fot djupgående farkost, sammanlagdt 25 rdr, deraf 10 rdr in-och utlotsning. När man vet, att svenska farkoster, i likartade fall, och äfven när de äro ute i affärer, i Danmark och i Norge behandlas ytterst liberalt och oftast slippa med vanlig tullvistation och en eller ett par riksdalers utgift i hamnpenningar. om de ingå i hamn, der sädana uppbäras, så förefaller det, som om det vore hög tid att man på vederbörlig ort föranstaltade om modifikationer i författningsväg, hvilka för sådana fall, som det ifrå