Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 26 april 1870, sida 2

tt de, om de ville idka storsjöfiske, skulle få botta sig i städer, hvilka erbjödo passande fiskegenheter, och dessutom erhålla hjelp af kronan till uppförande af bus och byggnader. Nu tillströmmade en mängd menniskor från hela riket, och allt flera salterier blefvo anlagda. Fisket bedress till en början endast med garn, hvarför fårgsten icke blef större, än att sillen kunde saltas och assättas såsom sådan, men sedan sillvadar införts och fångsten tilltagit så enormt, att den omöjligt kunde tillgodogöras genom saltning, måste tpekulationen kasta sig in på andra områden. Faktor J. Fr. Bauer var den förste i Bohuslän, som började använda sillen till trankokning. Denna nya industri uppstod i midten af förra århundradet och utvecklade sig mycket hastigt. 1757 funnos i skärgården 429 trankokerier med 1, 812 kittlar, utom 336 salterier, rökerier m. m., och tillverkades under sagda år 120,000 fat tran, hvilka efter gjord beräkning representerade 22 millioner tunnor sill, så att fisket i sin helhet kan uppskattas till minst 3 millioner tunnor. All sill fann nu afsättning, alla händer arbetade, och man bar uppgifvit, att 50,000 menniskor förutom skärgårdsbefolkningen deltogo uti fisket. Den 14 November 1766 utfärdades en fiskeristadga för hela riket, hvilken var gällande intill 1852, oaktadt den var mycket felaktig och fick många tillagg. 1771 utkom en kungörelse om premier för anskaffande af de bästa sillvadar, och år 1774 gafs oinskränkt tillåtelse att anlägga trankoke Denna sista förordning väckte en allmän strid iSverige om silldlighet för fiskerierna, en strid hvari npade med egennyttans alla vapen och hvilken fortgick till sillfiskets plötsliga upphörande år 1808, imellertid försvann sillen på en natt, efter att år hafva fyllt Bobusläns fjordar med en rikedom, som underhållit flera tusen menniskor. Ilvarthän den hade gått, visste ingen, och fenomenet har ännu ej kunnat förklaras — men Bohusläns rikedomskälla var utsinad. Fiskrarne trodde att sillen begifvit sig till Norge, hvarest samma år vårsillen i ymnighet gick till, men det blef snart allmänt kändt, att vårsillen var en helt annan sort än den bohuslänska. Så långt den norske författaren. Ilolmberg säger i sin Bohusläns boskrifning: Ett periodiskt sillfiske är ett Ilerrans strafi i stället för en välsignelse, ty när sillen går till land, försummas alla andra näringskällor, befolkningen frossar i vällefnad, och när fisket upphör, befinner man sig äter på stranden fattigare än någonsin, emedan men försummat sin goda utkomst at torsjöfisket, som är säkert, men råkar i förfall, sillen går till. Sillen var och förblef emellertid boria. Sedan många medel försökts och det om utrönts, att sillen ej kunde återtås, beegeringen att låta vetenskapligt undersöka et, och utsågs härtill den ännu lefvande, frejvetenskapsmannen prof. Sv. Nilsson i Lund, hvilken erhöll stipendium för att besöka Sveriges och Norges vestkust och derefter afgifva be se om fiskerierna. Prof. N. lemnade flera fulla meddelanden, men de medel han föreslog till fiskets upphjelpande fredande af sillynglet och d mot grundvad — vunno icke skärgårdsbei bifall. År 1 nedsattes en komitt, en reste från fiskläge till fiskläge för att inheuta upplysningar, och hvilkens förhandlingar tillika med prof. N:s reseberättelse utgåfvos i ett häfte och utdeladeg gratis bland fiskrarne, men d höllo fast vid sina åsigter, och det varade innan vetenskapen vann seger. I skärgården visar man ännu i dag — såsom eder bresskrifxare hade tillfälle att under en resa derstädes förliden sommar på flera ställen erfara — qvarlefvor af sådant, som förr begagnats till salterier. Så förvaras hos flera äldre personer på åtskilliga fisklägen ännu som prydnader de väldiga kopparkittlar, som användts vid trankokningen — nu blankpolerade och stående som minnen från en försvunnen tid af storhet och välmåga. ytt taktum är emellertid, att en mansålder nu förflutit efter sillens sednaste uppträdande i vår skärgård, och det ser nu ut, som om sillen åter kulle vilja infinna sig vid våra kuster. De sillfångster, som nyligen gjorts såväl vid Klädesholmen som Marstrand, och särskildt den sorts sill, hvaraf d bestått, hafva gifvit ny näring åt e nde. Också har man såväl bårstärgården gått i författning om förbende åtgärder för sillfiskets bedrifvande i större utstråckning. Personer sinnas, hvilka ej sky uppollringar för inköp af nödvändiga materialier, säsom tunnor, band m. m. Det ps, att man ämnar inrätta ett salteri vid Smala vägen i Masthugget, och äfven förljudes det, att man tänker på att förhyra Elfsborgs fästning, som nu står öde, för att under sillfångsten hafva en rymlig och passande salterioch upplagsplats. Om sillen ännu en gång skulle för Bohuslän blilva en källa till rikedom, så är det säkert, att befolkningen ej deraf nu som förr skall låta förleda sig till att, såsom IIolmberg säger, , frossa i välletnad, utan veta att taga vara på fört) sten (2). Till stöd härför talar den goda anda, som nu lifvar denna befolkning — en frukt af såväl folkskoleundervisningen som bränvinslagstiftningeut. — Lifförsäkringsbolaget ,, Albert, I Stockholms Dagblad läses: På kallelse af prof. N. J. Andersson sammanträdde i Lördags afton åtskilliga härvarande försäkringstagare i nämnde bolag att taga del af ett nyligen af utsedde komiterade i London utarbetadt förslag till återupprättande af bolaget. Enligt denna plan skulle vid hvarje police-innehafvares död utbetalas 85 proc. af hans fordran, 10 proc. skulle för oföratsedda fall tillsvidare auslås såsom reservfond, och återstoden 5 proc. blefve det belopp, som police-innehatvarne finge afsäga sig. De police-innehafvare, hvilka icke vidare ville i bolaget qvarstå, skulle få sina policer inlösta mot en efter rättvis och billig grund beräknad rabatt. För bolagets rekonstruktion i sådan syftning behöfdes 640,000 pund sterl., för erhållande af hvilken summa kunde disponeras Albert-bolagets tillgångar 196,000 p. st., och tillskott från aktieegare i bolaget 180,000 p. st. Bristen, 264,000 p. st., skulle till en del betäckas genom det belopp af 183,223 p. st., som de med ,, Albert associerade bolagen förbundit sig betala, och återstoden motsvarade de 5 proc., police-innchafvare finge afsäga sig. Såsom vilkor för denna plans fastställelse är föreskrifvet samtliga police-innehafvarnes godkännande at densamma. T. f. generalkonsuln i London Tottie har i bref till prof. Andersson på ag lilllnatn .. Anna