Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 26 april 1870, sida 2

Denne låg till sängs och sökte förgäfves jaga bort den oro, som mot hans vilja uppstod inom honom och lik en ofantlig häger med mörka vingar öfverskuggade den leende äng, der H: a sig sjelf gå som rikets mäktigaste man, följd af bugande skaror, då hans öra plötsligt träffades af det ljud, som de i raskt traf annalkande ryttarnes hästar åstadkommo. Han tog det till en början såsom en följd af sin upprörda sinnesstämning, men snart fann han, att det verkligen månde vara en ryttarebop, som nalkades gården, och han reste sig upp i sängen för att riktigt öfvertyga sig om, att så var förhållandet. Då såg han i stjernljuset framme vid fönstret en mörk skugga resa sig, och han lät hastigt sina tankar öfverfara det fält, der hans säkraste förhoppningar grodde, för att dermed liksom ingifva sig mod och förvissa sig om, att hvad ban hört och hvad ban såg, var en ond dröm. Han for med handen öfver ögonen. Men hästtrampet hördes allt närmare, och den mörka skepnaden stod qvar vid fönstret. Nu upphörde ljudet af hästhofvarna, och i dess ställe hörde han, huru beväpnade män hoppade ned på marken, och huru de jernbandade ekportarne gnisslade på sina gångjern. I detsamma såg han skepnaden nalkas sin säng med utsträckta armar. — Bed nu till Gud och hans helgon, om du kan det, Krister Nilsson! — hördes en dyster stämma — nu är din stund kommen! — Hvem är du, och hvad vill allt detta betyda! — utropade herr Krister och ville skynda upp ur sängen. — Blif stilla! — återtog stämman — du söker förgäfves att ändra hvad som nu kommer att drabba dig, men tänk uppå, när vi sist träfsades, hvad jag sade dig... tänk uppå herr Erik Puke, som du lät så skoningslöst dö ...! Nu är