Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 25 april 1870, sida 2

Article Image
pare att få köpa af sitt bränvin, som de söredroge att exportera? På annat sätt begripa vi ej, huru den omtalade exporten skulle kunna hämma bränvinsförtäringen inom landet. Nog äro våra bränvinsproducenter varma patrioter, men så låugt lära de likväl näppeligen drifva sin patriotism. — Hela den förespeglade exporten hvilar i öfrigt, enligt vårt förmenande, på en illusion, hvarför vi dock ej hafva tillfälle att nu anföra skäl och bevis. Utskottet vill på intet vis ,underkänna det välgörande inflytande, som den vid 1853—1854 årens riksdagar antagna lagstiftningen i sin helbet på nationen utöfvat. Så vill det ,icke på något sätt tillstyrka upphäfvandet af de inskränkningar, som i afseende å tillverkning eller försäljning af bränvin kunna anses fortfarande nödiga för det med denna lagstiftning afsedda sedliga ändamålets vinnande i allt högre grad. I samma andetag förklarar utskottet dock sin mening vara, att näringen numera kan lemnas fri ,utan fara för denna lagstiftninga sedliga ändamål. Utskottet fullföljer dock icke denna åsigt, utan söker endast närma sig derhän. Så föreslår det nedsättandet af minimum för den dagliga tillverkningen från 300 k:r till 200, för att tillmötesgå från flera håll uttalade önskningark — det första steget, såsom man lätt inser, till ,,husbehofsbränningens gyllene tider. Så föreslår utskottet framför allt lättnader åt den betryckta ,näringen, genom att befria densamma från skattens erläggande i förskott, hvaraf följer ett system afnederlagsmagasiner och kontroller, som utan tvifvel skulle införa inom landet den demoralisation, som smuggleriet under de höga tullarnes tider verkade på våra kuster. Men det är egentligen på bränvinsminuteringens och utskänkningens område utskottet vill utföra sin frihetsprincip. Dock går det i detta fall ej så långt som motionären, hr Forsbeck. Denne, som eljest anses vara allt annat än frihandlare, hyser i fråga om bränvinsförsäljningen den största tillit till konkurrensens välgörande verkningar. Denna skulle nemligen, förmenar hr F., leda derhän, ,att utskänkarne komme att öfverbjuda hvarandra i bemödandet att hålla ljusa, rymliga och sunda utskänkningslokaler, goda varor och billiga pris. Så skulle , flertalet af de usla kyffen, der utskänkningen nu bedrifves, gå under och af sig sjelf upphöra. Protektionisterna älska att kalla oss frihandlare för ,ideologer, men här få vi dock stå tillbaka för protektionisten hr Forsbeck, som tyckes sakna all kännedom om den vinningslystnad, som drifver en värdshusidkare att gifva suparen kredit och utsuga honom till det yttersta samt uppmuntra den liderlighet, som frodas bist i de usla kystena, hvilka just derigenom blifva mera lönande än de ,, ljusa och rymliga lokaler, som hägra för hr Forsbecks blickar, men som icke kommit till stånd förrän rörelsen blifvit underkastad rätt hårda inskränkningar. Utskottet vill emellertid ej följa hr Forsbeck på denna ljusa frihetsbana, utan vill öfverlemna åt kommunerna att bestämma på hvilka ställen och af hvilka personer utminutering och utskänkning af bränvin må inom deras områden utöfvas, hvadan följaktligen den åt Länsstyrelserna nu lemnade beslutanderätt i dessa hänseenden skulle upphöra. Dock vill utskottet ej medgifva kommunerna att sjelfva utöfva denna rörelse, vare sig omedelbart eller medelbart, genom bolag, eller att af rörelsen uppbära någon afgift, ,under hvad namn eller förevänning som helst. Kommun, som häremot bryter, ,,varde, för en tid af fem år, beröfvad rätten att om bränving utminutering och utskänkning inom dess område sjelf bestänmak — denna rätt utöfvas då af kon. bef:hde — ,,och har dessutom förverkat den rätt till ersättning för förlorade försäljningsafgifter, som eljest kunnat kommunen tillkomma. Utskottet har sannolikt ej gjort sig reda för till hvilka vådliga följder en sådan lagstiftning skulle leda. Vi tala nu ej om, att de kommuner, som efter stora ansträngningar lyckats väl ordna sitt utskänkningssystem, skulle se på en gång alla de goda frukterna af den bättre ordningen förstörda, ehuru denna omständighes allena borde vara nog att bryta stafven öfver utskottets förslag. Men vi fästa uppmärksamheten vid det bränvinskrig, som skulle uppstå mellan kommunerna, då den ena vill uppehålla god ordning inom sitt område, men finner sig omgifven af grannar, som hysa andra äsigter. Och hvilket favoritsamt korruptionssystem skulla ei härmed unnsts då ve

25 april 1870, sida 2

Thumbnail