till Nils. På föranledning af den tyske riddaren uppkallades några svenner, hvilka varit med om att gripa Nils Bosson, och alla med en mun bekrästade, att, när de kommo in i skogsstugan, sågo de ungersvennen med svärdet i högsta hugg öfver riddarens sven, hvilken låg kullkastad på golfvet, och att den gamla qvinnan sedan fanns i en vrå af stugan nästan vansinnig af smärta och ångest, det intygade den sårade svennen. Skymningen var nu redan inne och en kettilsven lade ved i spiseln och gjorde upp eld, medan en annan tände facklor rundt omkring i salen. Sedan detta var gjordt, vände sig drotsen till Nils. Han hade dock ej hunnit yttra något, förr än en sven kom brådskande in i loftet och sade: — Här håller en sven på gården, som kommer med bud och bref från marsken! Detta budskap återförde helt och hållet drotsen till sig sjelf och till den belåtenhet, som han kände, innan Nils Bosson fördes inför honom. Han rätade upp sig, vinkade med handen åt de båda svennerne, som höllo Nils, och sade: — Fören honom ned igen .. i morgon vilja vi taga den saken före! Svennerne gingo. I sjelfva dörren mötte de den nyss anlände marskens sven, hvilken studsade, när han fick se Nils Bosson. Ingendera af dem yttrade dock något, Nils fördes ut, och budbäraren gick fram i salen. Men drotsen slog åter sina händer samman, och när han vände sig mot budet, glänste hans ögon. — Du kommer med bud trån marsken, sven? — sporde han. — Jag skall lemna eder detta bref! — svarade svennen — min herre lemnade mig det i Skeninge straxt innan han red till Westergötland och Elfsborg, der han väl vid detta laget befinner Sig. — Och medan marsken rider riket omkring att taga slotten, så aktar han taga mig med bud