Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 23 april 1870, sida 2

rsattning ändras, inom kommunen finnas. UTRIKES. FRANKRIKE. Innehållet af den skrifvelse, hvaraf kejsaren ämnar lemna hvarje röstberättigad fransman ett exemplar, lärer redan vara bestämdt. De offentliga förhandlingar, i hvilka folkomröstningen skall diskuteras, skola börja nästa Måndag, och fortfara i 10 dagar, d. v. s. sluta fem dagar före omröstningens afslutande. De ansträngningar, som af alla partier göras, äro storartade, och den agitation, som nu pågär, är så ansenlig, att man knappt kan förstå, huru Ollivier, som icke ville upplösa lagstiftande församlingen för att bespara landet nya agitationer, kunnat gå in på folkomröstningen. Centralkomiten för 1870 års folkomröstning har ställt följande cirkulärskrifvelse till generalråden: ellerr generalråd! Å den komitås vägnar, som i Paris blifvit bildad för 1876 års folkomröstning, vända vi oss direkt till Edert patriotiska understöd. För utförande af det uppdrag, som vi åtagit oss, måste vi till buudstörvandter hafva alla dem, som den allmänna rösträtten lemnat sitt förtroende. Dess utvalda af alla grader — general-, distriktsoch kommunalråd — äro de enda ledare, som äro lämpliga, enär de blifvit utsedda af den allmänna rösträtten. Det är angående sin framtid, som Frankrike nu är kalladt att besluta. Allt efter som det svaras ,ja och ,nej, skall det liberala kejsaredömet grundas, eller, i det nalonen skiljer kejsardömet från friheten, folket på ett bedröfligt sätt öfverlemnas åt revolutionen. Detta måste man göra begripligt för valmännen, och denna uppgift tillkommer Er. För att understödja Eder vid uppfyllandet af detta uppdrag, och för att förena alla individuella bemödanden till en gemensam handling, har centralkomiten biifvit organiserad. Otillgänglig för hvarje inslyande, innehafvande sitt mandat genom val, uppträder centralkomitu vid den nationella omröstningen för den allmänna rösträttens frihet. Men ett votum är endast verkligen fritt, då det är fullt uppriktigt. För att betrygga dess frihet och uppriktighet, måste vi upplysa de röstande; vi måste aflägsna villfarelserna och bekämpa lidelserna. Vi måste äfven bekämpa ett uteblifvande, som under de närvarande omständigheterna skulle vara ett förräderi mot friheten, eller en ofrivillig, eller en afsigtlig medbrottslighet i revolutionen. Vi uppmana Eder att bilda komiter i hvarje departement, i hvarje distrikt, i hvarje kanton. Må Ni öfverenskomma med Edra deputerade, hvilka ange sitt mandat som en titel, derom, att öfverallt lemna exempel af patriotism; må Ni ö:verenskomma med alla män af god vilja för att organisera alla de krafter, som kunna tillförsäkra oss segren. Vi ställa oss till Edert förfogande för att lemna Eder vårt understöd, och vi bedja Eder lemna oss kännedom om de komitter, till hvilka vi kunna vända oss. Vi skola med det lifligaste intresse mottaga hvarje meddelande, som Ni lemnar oss om rörelsen i Er trakt för folkomröstningen. Alla korrespondenser mäste ställas till presidentens i centralkomiten, bertigen af Albusera, adress. I ,Mem. dipl. skrifves: Bland den afgångne utrikesministern Darus eventuella efterträdare nämnes först och främst vicomte de Laguerronniere. Redan på den första ministerlista, som blef kejsaren förelagd af Ollivier, innan medlemmarne af venstra centern hade samtyckt till att ingå i ministeren, var utrikesportföljen tilltänkt den n. v. franske ambassadören i Brussel. Under det de konservativa tidningarne mer eller mindre bekämpade Olliviers parlamentariska tendenser, sökte Laguerronniöre i, Francebevisa, att de af Ollivier tilltänkta reformerna just skulle lemna den bästa borgen för befåstandet af den kejserliga regeringen. Laguerronnicre är icke blott en öfvad journalist, utan äfven en framstående talare, och ban skulie således äfven i detta afseende vara på sin plats som utrikesminister i ett konstitutionelt land. På sednare tiden lära de utländska kabinetten anmärkt, att de franska diplomatiska depecherna icke längre utmärkte sig genom det förträffliga sätt, hvarpå de bruka: vara affattade, t. ex. under det Drouya de Lhuys och Thouvenel voro utrikesministrar. Vicomte de Laguerronniere skulle kunna motsvara traditioner i detta afseende. ENGLAND. Enligt underrättelser från Washington har engelska regeringen uttalat den önskan, att förhandlingar om Alabama-frågar ånyo skulle börjas, samt att Förenta Staternas regering måtte framställa sina anspråk för denna frågas utjemnande. Unionsregeringen har likväl yttrat den meningen, att nämnde fråga tillsvidare bör hvila, troligen i beräkning på att väcka den till lif vid något tillfälle, då det vore sannolikt att kunna betinga sig större fördelar än nu. RYSSLAND. General Fadiejew har offentliggjort ett nytt arbete under titeln: ,,Krigsskådeplatsen vid Svarta Hafvet, hvilket är att anse som en fortsättning af ett för två år se dan af honom utgifvet vidlyftigt verk ,Rysslards militärmakt. Bogge dessa arbeten äro riktade mot krigsministern Miliutin, hvilkens militäriska anordningar underkastas en sträng kritik. I det sednast nämnda arbetet förklaras den af Miliutin utförda armöreorganisationen vara bristfällig samt otillräcklig, och författaren söker visa, att Ryssland — i händelse af ett fiendtligt anfall — på sin höjd är i stånd att på sin vestra gräns uppställa en armå af 230,000 man, samt att det stora czarriket alltså genom Miliutin är beroende af sina grannstaters nåd. I skriften ,,Krigsskådeplatsen vid Svarta hbafvet söker Fadiejew visa, att den af Miliutin föreslagna strategiska jernvägslinien Sebastopol-Kertsch-Charkow är oändamålsenlig och svår att utföra, samt att jernvägen i stäl