Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 23 april 1870, sida 2

Utökver nämnda afgift erlägges 30 öre för hvarje nna bränvin, hvarmed ett bränneris tillverkning kvorstiger 3000 kannor under en bränaingsperiod. amma öbkverbeskattning pålägges jemväl hvarje anna bränvin, som i sammanhang med pressjasteredning får tillverkas under Maj och Sept. måader. 30 öre skola jemväl erläggas i algift för vxarje kanna, hvarmed tillverkniugen understiger ,060 kanor. Bränvinstillverkarne är obetaget att antingen örskottsvis utbetala bränvinsskatt för minst 1,500 annor hvarje gång eller ock upplägga det tillerkade bränvinet på nederlag uader offentlig tontroll samt endast i mån af från nederlaget ende uttag af vara erlägga den derå belöpande ten. n det vid uppmätniag erhållna kanntalet af3 för a dnnstning 3 2, hvarefter återstoden utgör det kannetal, som beskattas. re försälja huru litet belopp som helst: niunthandlare med bräuvin ej mindre än en balt canna, som dock, på framställning af ortmyndigseten och efter pröfning af konuugens befallningslafvande, kan, der sådant pröfvas för orten lämpigt, nedsättas till tjugo kubiktum. Af andra än mm nämnda personer tår ej säljas mindre än fem cannor. IIvarje kommun eger, med de inskränkningar vär nedan sägas, besluta, huruvida minuthandel ned och utskänkning af bränvin må inom dess område utöfvas, äfvensom å hvilka ställen och af wilka personer. Beslnt härom fattas på sätt i råga om kommunens angelägenheter i allmäuhet ir stadgadt; dock att å landet kommunalstämma r sådant ärendes behandling skall vara pålyst venne på hvarandra följande Söndagar. Förändring får icke ske i afseende å de försäljniagsrättigheter, som i stad för närvarande tillkomma källarmästare, vinskänkar, idkare af hwetzerirörelse, traktörer och värdshusvärdar. wilka a sin rörelse inneha va burskap, äfvensom le näringsidkare, hvilka rättighet till sådan röelse, som i denna författving under minuthandel ned eller utskänkuing af bränvin förstås, blifvit rlånad för bestämd kvilken före ingången af ästa föreäljningsår icke tilländalöper. Samma rättighet tillkommer sådana gästgifverier i landet, der utskänkningsrätt utöfvades då och cke upphört sedan 1855 års bränviusförordning lef gällande. För viss tid beviljad minuthandels-eller utskänkngsrättighet må ej på annan person öfverlåtas, n att denue af vederbörande kommunalmyndigt Prörvas tjenlig och i öfrigt behörig. De rätzheter, som hädanefter meddelas, gälla endast för ett försaljningsär, som räknas för stad från d. I Oktobar och å landet från d. 1 November. Afgift för mivuthandel med eller utskänkn bränvin må icke, under hvad namn eller före ning som helst, till kommunen utgå, utan vare idre af sådan rörelse endast underkastad beskattning såsom för inkomst af annan rörelse. Vederbörande landsting, hushållningssällskap oct kommuner skola, för de inkomster, hvilka genom le förra sörsäljningsafgiftornas borttagande upp: hört, af den inflytande bränvinsskatten undfs zodtsörelse till belopp och efter de grunder, son it Kongl. Maj:t och riksdagen gemensamt be sstämmas. Dessa ersättningar så dock ej ölverstiga 17 a len debiterade bruttoinkomsten för hela riket Idkar kommun för egen räkning minuthandel mec eller utskänkning af bränvin eller uppbär afgilt a den, som drifver denna rörelse, beröfvas kommune så väl rätten att om utminutering och utskänkning om dess område sjelf bestämma (hvilken rätt di öfverlemnas åt konungens bef:hde) som ock rät ten att uppbära ersättning för förlorade försalj ningsa:gifter. Vederbörande kommunalmyndighet skall usis inom en mårad före början at hvarje försåljaings underrätta konungens bef:hde huru kommunei ordnat bränvinshandeln inom sitt område och hvilkdre försäljningsrättigheter, som ej genom denn örfattning ändras, inom kommunen finnas.