Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 21 april 1870, sida 3

— Jo, i Sverige... men till Danmark kom han redan med bud från hertig Kristoffer förliden höst, och då sammanträffade han med jungfru Iliana hos hennes fränder och upptändes genast af kärlek till henne, och när han nu åter fick se henne, så var han hardt nära att förlora förståndet af... — Det bär ock syn för sagan ...men hvad är hans ärende hos drotsen? — lans ärende hos drotsen ...? — upprepade svennen långdraget — huru skall jag fattig sven veta slikt? — Du vet det, och du skall säga mig det, vid ditt lif, du skall det! — yttrade Nils med fasthet. — Nåd, nåd, unge herre — stammade svennen — hvad jag vet, det vill jag säga ... I veten väl, att hertig Kristoffer skall träda till riket i Danmark, och skall khan träda till riket i Danmark, så skall han väl ock hafva detta rike... vid min fattiga själ, jag vet det icke, men så långt kan jag gissa af mig sjelf, han skall väl hafva, hvad hans morbroder haft före honom. — Och din herre har fört bref från hertigen till drotsen? — På det svaret kan du vänta, lede äfventyrare! — hördes en röst tätt bakom Nils. När han vände sig om, var rummet fullt af beväpnade svenner, och närmast honom stod en mörk herre med svarta lockar under en med dyrbart pelsverk bebrämad mössa. Han hade fattat med sin hand om Nils hals, och en blank dolk glimmade i hans hand. —Den minsta rörelse, och du ligger död för mina fötter! — sade han med en hväsande stämma i örat på Nils. (Forts.)