Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 21 april 1870, sida 3

rit sedd. På Fredagen hade hatten hitstats. Red:n har haft nöjet mottaga efterföljande lisliga skildring: Ett besök i Cymnastikhuset å exercisheden. En liten aftonpromenad i April är vanligtvis angenäm. Värdaste läsare låtom loss derföre företaga en sådan, en Onsdags eller Lördags afton klockan 8; vi passera elementarläroverket, se en skymt af Chalmersska slöjdskolan, gå helt nära förbi realgymnasium, alla dessa inrättningar, der man sörjt för utbildandet af det uppväxande slägtets själsförmögenheter. Man. kan härvid ej undgå att tänka: men har man då icke gjort något för kroppens utbildande? Är det nog att inhemta en massa kunskaper, fordras det icke äfven en frisk kropp för att göra lärdomen fruktbärande? Jo visst! Och man har icke heiler förbisett detta; öfver allt bar man inrättat gymnastiker i skolorna, der ungdomen tår så att säga skaka dammet af sig, men det är dock något tvunget och stelt i dessa öfningar; disciplinen är alltför sträng; den yngling, som vid lärarens yframåt march! varit nog elak begagna högra foten i stället för den venstra har nog erfarenhet derom; man har der helt och hållet förbisett de fria täflingarne och lekarne, men det är icke genom tvång och ensidighet, som hågen för gymnastika öfningar väckes och utbredes bland ungdomen. Under dylika tankar ha vi närmat oss gymnastikhuset å heden; det är upplyst och till oss tränger ett gladt sorl af friska röster. Vi inträda, och hur angenämt öfverraskade känna vi oss icke, då vi finna ett antal unga män, tillhörande stadens såväl mindre bekanta som mest ansedda familjer, öfvande sig i gymnastik, sabelhuggning och florettfäktning, under ledning af sin nitiske och skicklige instruktör, sergeant Lundgren; det är medlemmarna af det förlidet år stiftade ,, Göteborgs gymnastiksällskap, som på detta sätt presentera sig för åskådaren. Genast vid första ögonkastet på dessa glada och lifliga yoglingar kan man icke undgå att märka, af deras vackra växt, lediga hållning och smidiga rörelser, att flertalet måste vara utmärkta gymnaster; också igenkänner man en stor del af dem dels såsom skickliga skridskogångare, dels från de årliga simuppvisningarne i badbassinen. Låtom oss dock något närmare betrakta deras öfningar. På en så kallad bar (stång) ser man sällskapets mest framstående medlemmar, herrarne B. utföra de svåraste produktioner, hvilka till och med kunna täfla med herr Morenos å circus Salamonsky; hvilka eleganta språng öfver hästen med en påsatt större dyna utföra ej herrarne L., E. och W. med flera; der går herr M. i linorna med en snabbhet och säkerhet, som vore det den lättaste sak i verlden. Hvad nu! synes ej der midt i salen en lefvande pyramid i miniatur, tre afdelningar hög samt bildad af sällskapets skickligasto gymnaster, stående på hvarandras axlar; grundpelarne äro naturligtvis de största och starkaste, deribland blicken med synnerlig beundran stannar på en herkulisk gestalt, det är sällskapets Simson den glade herr S—! Öfverst i toppen ser man den vige och liflige herr O.; dock pyramiden synes svigta, men nej! några kraftiga tag och jemnvigten är återställd, hvilket helsas med lifliga hurrarop af åskådarne. Under utrop af ,, Vilda jagten församla sig sedan sällskapets medlemmar i ena ändan af salen; framför dem ser man en hel rad af hinder, bestående af hästar, linor, lutande planet m. m., uppställde på något afstånd från hvarandra. Med en bravur, som är förvånansvärd, börjar den ene efter den andre hoppa öfver hindren; här om någonsin gäller det styrka, vighet och uthållighet. Också skulle det vara roligt åse huru våra moderna salongshjeltar toge sig ut i en dylik vild jagt. Många komiska intermessor inträffa äfven, i det en och annan fastnar å hindren, eller gör en kullerbytta, hvilket allt blott bidrager att förhöja effekten; det är ett lif och en rörelse, som rycker åskådaren med sig och gör att han känner sig liksom ung på nytt. Ypa så sätt sortgår det under aftonens lopp, omvexlande med lekar och täflingar till mot klockan 10, då man börjar aflägsna sig, uttröttad men glädjande sig åt en angenämt tillbringad afton. ; Att sällskapet ej räknar ett större an-J tal activa medlemmar än som är tallet beror väl derpå, att det ännu icke äro många, som känna sällskapets existens, men liksom de största krafterna verka il, tysthet, så äfven här. Dock i det jag nu!; JJJ t Dt han satt sig i sinnet... bonden, — J onan för sven, hade vi qvarhållit han reda och så sade min herre, att qvin-höst, ocl tället koka älskogsdrycken, eller Iliana he nnes lif... men hon svarade intet, af kärlek