omröstning — kallad ja-komitön — stå 5 män af framstående politisk betydelse: amiral Willaumez, journalisten och deputeraden Clement Duvernois, Emil Girardin, Laguerronire och grefve de la Grange (deputerad och medlem af högra centern). Dessa 5 män hade den 16 dennes på aftonen anordnat ett möte i Grand Iotel du Louvre, der man öfverenskom om tillsättandet af centralkomitön och 24 subkomitöer för Paris. Centralkomiten består af 5 senatorer, 11 deputerade och alla hufvudredaktörer för de tidningar, som vilja understödja folkomröstningen. Af de sistnämnde ha 11 hittills förklarat sig villiga att verka för folkomröstningen, dock utan att binda sig vid något löfte att ingå i central-komiten. Bland dessa äro hufvudredaktörerna för ,,Constitutionnel, Francek, ,Libert6, , Patrie, ,Public, , Peuple frangaisk, ,Figaro och ,Presse. Bland de deputerade i central-komitån nämnas: Gaudin, Dupuy de Lome, Buillault och Clement Duvernois; bland senatorerna: Laguerroniere, Hubert-Delisle, amiral Willaumez och Bonvilliers. Till ordförande skall troligen hertigen af Albufera, chef för högra centern, bli vald. Komiteerna ha genast ställt sig i förbindelse med tidningarne af motsvarande tendenser i provinserna; dock lärer detta gjort mindre verkan, än man väntat. I Bordeaux har bildats en central-komitå och 4 sub-komitöer, och detsamma antages skola ske i de flesta andra större städerna. Venstern — det republikanska partiet i och utanför Paris — står ingalunda efter kejsardömets vänner i afseende på ifriga förberedelser och agitationer. Som vi i går meddelade, har i vensterns syften äfven bildat sig en central-komitå i Paris — nej-komitön — med förgreningar i departementen. Denna central-komitt skall, utom af medlemmar i lagstiftande församlingen, bestå af två representanter för hvardera af de radikala tidningarne, delegerade af arbetareståndet och medlemmar af de förra radikala val-komitterna. I afseende på en systematisk samverkan af pressens organer torde det republikanska partiet måhända komma att öfverflygla de kejserligt sinnade. Det anses som mycket sannolikt, att en del af venstra centern skall i afseende på folkomröstningen ansluta sig till den högra, och från några håll påstås t. o. m., att det förstnämnda partiet kan anses vara sprängdt. Hvad venstern angår, så skall den sannolikt komma att utfärda två manifester, och schismen der är så stor, att en korrespondent till ,, Köln. Zeit. anser, det detta parti nu egentligen blott har — 16 medlemmar. Redan under de två första dagarne af sin tillvaro hade ,ja-komiten fått till sitt förfogande en summa af 400,000 francs, och man förmodade, att detta belopp inom kort skulle uppbringas till en million. Flera tidningar försäkra, att alla röstberättigade fransmän skola i aftryck erhålla ett bref från kejsaren, i hvilket han redogör för betydelsen af folkomröstningen. ,Mem. dipl. anser det vara temligen afgjordt, att senatorn Laguerroniöre efter folkomröstningen skulle blifva utnämnd till utrikesminister. France säger, att dei senatsconsultum gjorda bestämmelserna för valbarhet till senaten skola borttagas, enär desamma .i många fall skulle kunna föranleda uppenbara orättvisor. En del af den liberala pressen — såsom Gaulois, ,Francais, ,,Moniteur, m. fl. — som visade så stora sympatier för Ollivier, då han mottog sin höga post, har helt och hållet ändrat ton och angriper honom nu på det häftigaste. Så går About i ,,Soir ministerpresidenten hårdt på lifvet i en artikel med titeln: ,,De Martignac å Polignac, och söker bevisa, att det alldeles icke är någon nödvändighet att ersätta Ollivier, som till en början spelat Martignac, med någon Polignac, enär Ollivier sjelf rätt väl kunde öfvertaga den sistnämnde rollen. Visst är, att Olliviers ställning i denna stund är ytterst svår! I Den man, som vid en revy den 8 dennes rusade mot kejsaren under ropet: Till Cayenne! Till Cayenne! har blifvit. dömd till en månads fängelse. Mannen lärer icke ha alla skrufvar i behåll. GREKLAND. l Den 6 dennes firades i hela landet på ett ovanligt lysande sätt festen för början at det helleniska befrielsckriget (1821). Konung Georg utfärdade nämnde dag ett till ministerpresidenten Zaimis stäldt öppet j i 1 bref, så lydande: Om ett år ha 50 år förflutit efter den dag, då Grekland, vårt dyra fädernesland, började ätereröfra sin sjelfständighet. Jag anser lämpligt, att Greklands barn upprätta en minnesvård till hägkomst af denna stora tilldragelse, för hvilken deras fåder och bröder, äfvensom de philhellener, Il