Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 13 april 1870, sida 3

bestämningar och andra notiser tillika äro ganska värderika historiska urkunder. Slutl gen berörde förelasaren egyptiernes begrafningsceremonier och deras bärmed i nåra samband stående föreställningar om lifvet efter döden. De egendomliga böner, som stundom förekommo i den s. k. dödsboken, hvilken följde den döde i hans kista, nemligen att icke krokodiler, ormar eller andra djur må skada den döde, så att han dör andra gången i grafven, visa att man tänkte sig sjalers välfärd etter döden beroende af kroppens konserverande. Dock torde äfven sanitära skäl hafva bidragit till införandet af balsameringen. Säkert är åtminstone, att då detta bruk afskaffades såsom en hednisk styggelse, uppstodo svåra, pestartade sjukdomar. Talrika målningar på grafkamrarnes väggar, med åtföljande förklaringar, framställa de efterlefvandes sorg, i hvilken högre makter taga del, i det Isis sjelf fäller tårar öfver den döde, vidare hela förloppet af begrafningsceremonierna och slutligen, huru den aflidne af dödsgudinnan införes i Osiris sal, der hans bjerta först väges på rättfärdighetens vågskål innan han framträler inför den högste domarens tron. Emn målning af denna scen förevisades. Dess original är äldre än israeliternes utvandring ur Egypten. I denna aflägsna tid var således begreppet om en skilnad mellan godt och ondt och om en rättvis vedergällning redan så starkt utprägladt hos detta märkvärdiga folk. ..