Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 13 april 1870, sida 3

— Om det gamla Egyptens kulturlif. Detta ämne har blifvit på ett intressant sätt behandladt i en töreläsning, hållen i Stockholm af d:r O. Sandahl, hvaraf A.-B. lemnar följande sammanfattade redogörelse: Efter den förat gjorda inledningen öfvergick föreläsaren nu till sjeltva framställningen af ,de gamle egyptiernes kulturlis. Målade eller i sten I huggna afbildningar hafva bevarat minnet deraf. bDå dessa teckningar icke kunde framställa händelserna i deras tidsföljd eller deras beroende af hvarandra, fingo inskriptionerna supplera det som fattades. På en målning, föreställande en konungs kröningståg, står t. ex. hans namnsköld med några historiska upplysningar, och sålunda blir målningen ett historiskt dokument. Men de skriftecken som begagnades på monumenten voro alltför oviga för att begagnas till böcker; derföre användes de på papyrusrullarne i en förkortad form. Dessa papyrusrullar utgöra en utomordentligt rik litteratur, hvilken behandlar Egyptens inre historia, dess samhällsinrättningar, konst, vetenskap och religion. En bland dessa rullar, utan tvifvel verldens äldsta bok, är 4,000 år gammal. Den ionehåller praktiska vishetsreglor under formen af en gammal mans råd och inskärper isynnerhet lydnad för föräldrar och öfverhet. Andra innehålla sagor, mera fantastiska än Tusen och en natt, trolldomsformler, episka dikter m. m. Genom att jemföra den i Turin förvarade s. k. konungapapyrus med Manethos konungalängd hafva vi fått bättre reda på tidsfoljden för den gamla egyptiska historien än för många delar af historien som ligga oss närmare. Föreläsaren gaf nu en kort öfversigt af perioderna i det gamla Egyptens historia från Menes, den förste konungen, år 3593 före Kristus till Egyptens återeröfring af perserne år 340, sedan det för en tid frigjort sig från deras öfvervälde. Under denna tidrymd berrskade här 30 dynastier. Under rikets första period före dess eröfring af det semitiska nomadfolket IIksos, uppfördes de kolossala pyramiderna och den underbara labyrinten med sina 3,000 namn. Att äfven desse Hyksos under den tid af mer än 500 år (210S—1598) som de beherrskade landet tillegnat sig egyptisk kultur, synes af de bildstoder och andra minnesmärken de lemnat efter sig i den af dem längst bibehållra gränsstaden Avaris (Pelusium). Från det icke eröfrade Öfre Egypten utgick den rörelse, genom hvilken främlingarne fördrefvos. Den lysande period af Egyptens historia, som nu följde, är bevarad för efterverlden genom de praktfulla byggnaderna från densamma med deras målningar och inskrifter. Bland de följande konungarne nämnde föreläsaren Ramses den Store, den berömdaste bland dem alla, hvilkens bedrifter förherrligas i en hjeltedikt, skrifven 1100 år före Kristus och i vår tid återfunnen, och Amenophis III (omkr. 1320 före Kristus) under hvilken israeliterne utvandrade ur Eaypten. Af deras i bibeln omtalade träldom finnas afbildningar. De föreställas der sysselsatta med byggnadsarbete under uppsigt af egyptiska fogdar. En sådan teckning visades. Konungen, såsom en gudarnes ättling, herrskade med oinskränkt makt. Han bodde vanligen i en afdelning af något tempel. Vid tillträdet till regeringen kröntes och smordes han. Någon delning af folket i strängt afsöndrade kaster, likasom i Indien, fanns icke. I prestklassen upptogos äfven sådana, som icke voro af presterlig börd, så snart de visade sig ega de kunskaper, som fordrades. Prester kunde tillika utöfva andra yrken; de kunde vara byggmästare, krigshöfdingar m. m. Krigsväsendet var bygdt på ett slags indelningsverk, påminnande om svenska förhållanden. Jordbruket var det vanligaste yrket. Talrika teckningar finnas, som föreställa hithörande sysselsättningar. Föreläsaren visade en sådan. Vinrankan odlades; fisket bedrefs flitigt. Under den tid, då jernets bruk ännu var okändt, förstodo egyptierne i att göra kopparn så hård, att den kunde användas till granitens bearbetning. Såsom prof pål: deras skicklighet i metallarbeten visades målningar, föreställande ett gyllene armband i gestalt af en orm, och en kedja, bestående af ögon, inlagda med hvit och grön emalj och i midten ett kors, odödlighetens symbol. De förstodo att glacera lerkärl och att blåsa glas, som synes af bibehållna målningar. Prof på deras konstskicklighet i förfärdigandet af smakfullt arbetade vaser samt bord och stolar visades. Deras astronomiska insigt visar sig deruti, att pyramiderna äro lagda rakt i väderstrecken. Medicinen stod högt. Flera konungar egnade sig åt densamma. Afbildningar af kirurgiska operationer förekomma. Bland de sköna konsterna nådde byggnadskonsten den högsta grad af utveckling. De praktfullaste monumenten äro templen. Resliga, ur klippan i ett stycke huggna obelisker, prydde ingången till desamma. Öfver porten glänste en gyllene solskifva med ett par utspända vingar deröfver. Genom en yttre förgård inträdde man i en ofantlig sal, uppfylld af pelare, och från denna kom man in i det allraheligaste, der gudarnes bilder stodo och der presterna meddelade undervisning i religionens mysterier. Byggnadssättet åskådliggjordes af föreläsaren genom teckningar af tempel, både i plan och genomskärning. Genom andra teckningar visade han, huru pelarnes byggnad egentligen är en imitation af lotusblomman. Kapitälen motsvarar knoppen, sjelfva pelaren stjelken eller en knippa af flera stjelkar, totställningen den vid roten utsvällda delen af stammen. Dessa pelare äro fantastiskt tecknade med hieroglyfer, dels inhuggna, dels målade, dels i upphöjdt arbete. En del tempel äro helt och hållet uthuggna i klippan. Egyptierne hade ett eget sätt att spränga sten. De inhöggo en remna i klippan, indrefvo kilar afs torrt trä och begöto dessa med vatten, hvarigenom de svällde ut, och stenblocket lossnade efter hela sin längd. Egyptiernes religion var ursprungligen en soldyrkan, hvilken utvecklade sig till föreställningen om en gudafamilj, bestående af solguden, hans: gemål och deras son. Uti de olika stater, i hvilka Egypten länge var deladt, omgestaltades denna föreställning på flera olika sätt, och så uppkommo flera gudagrupper. Jemte dessa gudar, hvilka blott i bilder kunde skådas, hade egyptierne äfven lefvande gudar med kött och blod. Hit hörde framför alla oxen Apis. Ännu finnas apisgudomligheternas mumier i sina grafkamrar med offergåfvor, taflor och inskriptioner, hvilka innehålla desse oxars lefnadsbeskrifningar. men genom tids