Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 13 april 1870, sida 3

j satt en öfverenskommelse, med statens begifvande, nas fördelning i fakulteter vilja vi för tillfället ej närmare inlåta oss. Så mycket synes oss dock afjordt, att denna indelning väl mycket smakar af I förgångna tiders skråanda och åtminstone ej utan Joch medicinska läroämnena. Såväl inbjudarne till ha ansett, dels att någon undervisning i de teoloHVYATS SJUPUUKRLeEP alldoleS olverensstamma med den uppfattning vi bildat oss om denna sak, som kun, rätt ordnad och utförd, blifva af stor vigt för vårt lands högre odling. D.-B. yttrar: En principfråga, som hittills ej blifvit vidrörd är: hvilken omfattning i afseende på läroämnen bör den nya högskolan få? Inbjudarne hafva lemgan öppen; men i allmänhet synes man e ha antagit att hon i detta atseende bör inrättas fullkomligt efter mönstret af våra båda andra universitet, med den skillnad, att den teologiska fakulteten bortfaller, och den medicinska utgöres af karolinska institutet. Fråga kan dock bli, om man så utan vidare bör antaga den gamla klassifikationen och rangen för läroämnena, som hufvudsakligen härleder sig redan från medeltidsuniversiteten. Oss synes som om man väl borde betänka, innan man skrider till högskolans definitiva ordnande, att vår samtid med afseende på vildningens omfattning och mångsidighet har helt andra och större fordringar än förgångna tider, att egentligen allt fruktbärande vetande, all. kunskap, som häller sig mer åt djupet, är i ett eller annat hänseende fackkunskap, och att i följd häraf, strängt taget, hvart mer betydande ämne, som utgör föremål för mensklig forskning, numera älven eger rätt att representeras vid en högskola af verklig universalitet. Naturligtvis inse vi mer än väl att en bildningsanstalt af så vidsträckt art ej kan åstadkommas på en gång eller ens borde framtråda så. Men vi tro att man ej bör släppa åtminstone tanken derpå ur sigte. Vi kunna t. ex. sej fiona hvarför föreläsningskurser i astronomi eller latin äro för ett nutidens universitet mer vigtiga och maktpåliggande än sådana i musikens historia och grunder, i högre landtbruksteori eller nordisk tornkunskap, hvilka sednare ämnen ej ega några lärostolar vid våra nuvarande högskolor. Hur urvalet skall göras, derom kunna vi nu ej inlåta oss i detaljer; men att tillräckliga lärarekrafter i de flesta nya ämnen ej skola saknas, tro vi os8 med visshet kunna påstå. Det är på detta för högskolorna i vårt land nya område som vi tro att de många fackinrättningar och läroverk, dem hufvudstaden erbjuder, skola blifva högskolan af ovärderligt gagn. Och talet om dessas ,inlänkning i högskolans system, som på vissa håll mötts med så stark motvilja, tro vi ej innebära något annat än hvad som, rätt betänkt, utgör en af högskolans förnämsta uppgifter, den att för den högre bildningen tillgodogöra alla de intellektuela krafter, hvilka bär stå benne till buds. Det kan vid en sådan ,inlänkning naturligen ej bli frågan om annat än att högskolans styrelse genom aftal och t öfverenskommelse med de särskilda tackinrättninj sarnas styrelser och embetsmän söker vinna ett omfattande och rikhaltigt föreläsningsoch undersvisningsprogram, som på samma gång tillgodoser allmänbildningens och den nödvändiga fackkunskapens intressen. De svårigheter man trott sig finna härför i den omständigheten, att våra lärda samfund eller andra högre vetenskapliga inrättningar skulle vara statsinstitutioner, förfalla nästan alldeles, när man betänker, dels att detta icke är fallet med åtskilliga af de vigtigare, dels under form af enskildt aftal, säkerligen ej skulle vara omöjlig att bringa till stånd. På frågan om lämpligheten af universitetsämnebetydliga förändringar torde böra öfvergå till en på frihetens grundsatser bygd högskola, något som ock i viss mån är uttaladt af inbjudarne. Ett vigtigare spörsmål är, huruvida den blifvande inrättningen skall inom sig upptaga de teologiska högskoleföreningen som de särskilde reservanterne giska ämnena ej vore tills vidare behöflig, då de båda universiteten i detta hänseende vore tillräckliga, dels att Karolinska institutet i hufvudstaden uppfyller det med en medicinsk fakultet afsedda ändamålet. Båda resultaten till hvilka dessa olika inbjudare komma anse vi riktiga; men någon modifikation i motiveringen för dem skulle vi vilja framställa, åtminstone i hvad som rör det teologiska studiet. Högskolans uppgift är i allra främsta rummet att ge lyftning och utbredning åt en sannt folklig odling, och först i ett underordnadt rum sätter hon förmågan och pligten att för staten dana embetsmän. Allra minst kan hon, här-. den för all fri forskning, inlåta sig på en mot sin Js5 anda och syftning så stridande sysselsättning som s att uppamma prester för vår statskyrka. I och med detsamma hon åtoge sig ett sådant värf, kastade hon i högst väsentlig mån bort anspråket på frihet i studier och vetenskaplig verksamhet, alldenstund, som bekant, en svensk teolog ej får komma till något annat resultat än det som statskyrkans symbola och bekännelse föreskrifva. Deremot skulle vi anse i hög grad olämpligt, om ej högskolan vore betänkt på att upprätta en eller pår ! lärostolar i en med vår tids anda och fordringar h öfverensstämmande religionsvetenskap, hvilken ju i sina forskningar ej bindes af andra föreskrifter än tänkandets och filosofiens allmänna lagar och således ingalunda råkar i strid med högskolans hållning. Detta vore så mycket mer på sin plats, som hon ju vill i alla hänseenden verka för vårt 5! folks förädling och sedliga utveckling; och att dåfl förbise en så vigtig gren af mensklig kunskap som b den religionsvetenskapliga, vore ingalunda riktigt så eller tidsenligt. M Hvad karolinska institutet angår, torde meningarne ingalunda vara delade om det utmärkta sätt hvarpå det tillgodoser den medicinska undervisningen. Som bekant, har det för universitetstrågan i hufvudstaden den särskilda betydelsen att ha utgjort hennes första och vigtigaste utgångspunkt. Striden om denna skolas examensrätt biS— — AÖ— — a n si 1. d drog nemligen utan tvifvel i slera hänseenden att li, väcka och lifva idken om en högskola i hufvudstaden. Men på det nu den sednare institutionen ej såÅ må gå miste om ett så vigtigt element af sin verksamhet som det medicinska, synes man oss ej böra lemna frågan om karolinska institutets förhållande till högskolan så alldeles sväfvande i det fria. Något måste dock göras för båda dessa inrättningars oc sammanlänkande inom de gränser, som den enas il egenskap af statsinstitution utstakar. Hvad som i ta detta fall bör göras kunna vi här ej föreslå: det m tillhör antalet af de många och svåra detaljfrågor, gi hvilkas behandling blir framtidens uppgift. De ämnen, de första inbjudarne tänkt sig som Se högskolans, tillhöra sålunda de juridiska och filolig sotiska fakulteterna vid de andra universiteten. lo Reservanterna fördela åter ungefär samma ämnen på tre fakulteter, hvaraf man ser att den gamla tä sakultetsinrattningens fjettrar sprängas, äfven när hi man, i likhet med de sednare, vill bibehålla dem. Hvad som i denna fråga först framställer sig som en oeftergiflig fordran på den nya högskolan är att hon, i mån af tillgång på medel och krafter, söker. få alla de många vetenskaper representerade, hvilka icke eller i obetydlig mån äro det vid m våra nuvarande universitet, men allmänt erkännas ÅA; såsom förtjenta af en plats vid dem. Till dylika höra t. ex. lärostolar i statistik, jemförande språkvetenskap, pedagogik, antropologi och fornkunskap, h konsthistoria och åtskilliga andra. Vidare bör sh högskolan, som vi ofvan antydt, i sig upptaga blomman af allt det vetande, som mer särskildt tillhör vår tids praktiska riktning. En lärostol i landtbrukets teori t. ex. anse vi fullt ut lika tidsl enlig och lika väl tillhörande en högskola i våra dagar som en del andra ämnen. Kulturhistoria, hå allmän teknologi och andra höra till samma klass he och kunna svårligen förbigås. Urvalet blir, som dt vi ofvan sade, ej någon lätt sak; men det blir il ge alla fall nödvändigt att välja, då ett fastbållande al uteslutande vid de gamla läroämnena ej vore enligt med högskolans uppgift att gå i spetsen för vår folkliga utveckling. En ytterst vigtig och svårlöst fråga är den om xamensväsendet. För högskolans anseende och si rmåga att kunna täfla med statens universitet torde det bli nödvändigt att hon så fort som möjd ligt förskaffar sig rättighet att utdela samma lär-lic domsgrader och afge lika gällande betyg som dt dessa, Hon skall sälunda tryggt kunna undervisa dem af sina lärjungar, som så önska, i de ämnen som fordras för deras framtida lefnadsrö uppgift, utan att behöfva befara att hennes verk56 samhet i denna riktning skall vara förspild eller underskattas. Men å andra sidan bör aldrig lemnas ur sigte att högskolan i främsta rummet tillbl kommit som vårdarinna af landets högsta och bälä sta odling, och att sålunda den fria, ej af examenstvånget reglerade, undervisningen är hennes sk egentliga och stora uppgift. Fria kurser, fritt val af hära S14159 . a ng hu