Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 12 april 1870, sida 2

sysiska eller numerära underlägsenhet. Så krossades det gamla roflystna ridderskapet; så skola — den förhoppningen är nu icke längre någon illusion — de stående armerna krossas af folkberäpningen, hvilket är ingenting annat än anfallsemaktens besegrande af försvarskraften. Men skola väl ,yrkesmännen beakta dessa tidstecken? Vi tvifla derpå, eller ätminstone skola de göra det mycket längsamt, ty de gamla traditionerna öfvergifvas endast med stor svårighet. Likasom den vapenklädde riddaren bland de oväpnade skarorna förr kunde spela rolen af en ulf bland fåren, så har ,,en liten, men god armö kunnat spela en rol bland en oordnad och oöfvad befolkning. Men likasom eldgeväret sträckte riddaren till marken och dermed lade krigets tyngdpunkt i fotfolkets hand, så nedslå nu de snabbskjutande gevären de bäst exercerade kolonner. Riddartidens beprisade poesi, hvilken i grunden var råhet, måste vika för ett mera prosaiskt sätt att slå folk ihjäl. Så skola också den nya tidens armeer, med allt deras falska skimmer af militärisk ära och glans, gifva vika för de prosaiska, kanske simpelt klädda — bondhoparne. Att sörja deröfver är förlorad möda Tidens gång låter icke hejda sig af traditionernas klagolåt. Bättre då att finna sig i det oundvikliga och rätta sig derefter. Våra militära yrkesmän hafva häri alla fall ett stort och vackert uppdrag att fylla, då de äro de naturliga ledarne af nationens vapenöfningar, i hvilken egenskap de skola rikligt återvinna i förtroende och anseende hvad de kunna komma att förlora på upphörandet af den militära ståten och på den nimbus, som hvilat öfver armåöen såsom sådan, d. ä. såsom en särskild klass af medborgare, med särskild utstyrsel och en särskild korporationsanda. Allt beror derpå, att de i rättan tid fatta tidens uppgift och lämpa både sina studier, sina öfningar och sina föreställningssätt derefter.