Göteborg den 9 April. Kongl. Maj:t har i går å rikssalen för riksdagen offentligen ttillkännagitvit. att nådig stadfästelse blifvit gifven å de af den nu församlade riksdagen definitivt antagna förändringarne i grundlagen beräffande dels främmande trosbekännares kställighet med statskyrkans i fråga om illtråde till embeten och tjenster (Reg.formen S 28) dels samme trosbekännares valbarhet till riksdagsmän (Riksdagsordningens 26), dels ock vissa Så i Trye frihetsförordningen, med undantag likväl ör den föreslagna och af riksdagen anagna förändringen i 1:sta S:n, 5:te mom. Iryckfrihetsförordningen, beträffande abolut frihet för boktryckeriers anläggande å landsbygden (de få nu anläggas endast stad eller inom ett afstånd derifrån af högst en half mil). Den stora frågan rörande främmande rosförvandter är alltså nu slutligen afjord, och är sålunda hädanefter likstäligheten mellan alla svenska medborgare, wilken trosbekännelse de må tillhöra, (med let enda undantaget beträffande statsrådsembeten) nu ej blott lag, utan Grundag, hägnad och betryggad med grundags helgd. Det lärer ej sakna intresse att erfara, huru detta stadgande om främmande trosekännares tillträde till embeten och tjenster inkommit i grundlagen, I 1720 års regeringsform finnes ingenting härom stadzadt, men vid sidan af regeringsformen stodo särskilta ståndsprivilegier, i första -ummet för ridd. och adeln samt derster för presteståndet. Det var endast i let sednare ståndets privilegier stadgande örekom rörande bekännandet at den rena wangeliska läran såsom vilkor för utnämning till statsoch kyrkoembeten, i det 3 1 af dessa privilegier innehåller: Ther til med skal ock ingen, som icke är at Wär Religion och rena Confession, eller then velertaga vil, blifva brukad här inrikes i något kiksens Embete, anten i Råd, på Slott eller Fästingar, eller i Landtoch Ilof-Regering, mycket nindre uti thet Andeliga Ståndet til Biskopar, Superintendenter, Professorer, Ilof-Predikanter. Lectores, Kyrkioherdar, Scholse-Betiente, Krigsrester eller Capellaner, satte varda.s — — — — Så blef också ridd. och adeln, i de för letta stånd utfärdade privilegier, tillföräkrad, att konungen skulle ,, Riksens höga och angelägna Embeten låta beställa och vesättia med infödda svenska män och indersätare af Ridderskapet och Adelnte, hvilket allt hörde till denna tids uppattning af statens förhållanden. Genom Kongl. Maj:ts kungörelse af den 4 Jan. 1781 inträdde dock stadgandena m främmande trosbekännare i ett annat e, i det här kungöres: ,det Kongl. t öfver hela dess rike, med dess unade provincer, i it, en ri och otvungen religionsöfning, en fullomlig samvetsfrihet — hvilken förklaing dock betydligt inskränkes i de spe