Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 8 april 1870, sida 1

NNAAA EN väg principiellt, alltefter omständigheterr springer han öfver från den ena till de . andra. Man kan gerna säga, att har framgång beror på principen af princij löshet. Virchow deremot har ur sina prir ciper för sig konstruerat det mål, ti hvilket han sträfvar. En viss optimisn som dock icke saknar praxis, har gjor honom till en väldig förkämpe för deme kratien; han står i spetsen för framstegs partiet, de radikale, hvilkas lösen är: ge nom frihet till (tysk) enhet! Hans verk samhet för den demokratiska principen Ågenomdrifvande gjorde honom under tide för vår författningskonflikt till den mes betydande personligheten inom det offent liga lifvet. Men sedan Bismarck år ISGÖ 3 fästat de mest öfverraskande framgånga vid sina steg, har Virchow mera trädt skuggan, just emedan han ej ville uppoffr: sina principer för framgången. — Då ma i tidningen läser ett tal af Virchow, bän föres man af den liflighet, skarpsinnig het och pointering, som råda i detsamma Man sluter deraf till en talare, som för står att gifva sina tankar ett lika liflig uttryck och dermed eldar sina åhörare: sinnen. Denna föreställning är oriktig Virchows föredrag är alldeles monotont ingen modulation lifvar tonen i hans röst hans ord flyta i lugn, oafbruten regelbundenhet öfver hans läppar. Ensamt de uttalade tankarnes inre värde är det, som gifvit honom hans betydelse säsom parlamentstalare. Lika monotont är hans föredrag i universitetets hörsal och i hans patologiska institut. Men det finnes också intet, som skulle kunna bringa honom ur hans öfverläggande och öfverlägsna lugn. Aldrig har man sett honom upprörd eller beherrskad at passion. Detta lugn, en följd af vanan att tänka logiskt, utpräglar sig äfven i hans yttre företeelse. På hans ansigte, inneslutet i en ram af yfvigt brunt skägg, kan icke en enda skrynkla upptäckas; ur de af ett par glasögon betäckta ögonen framlyser intet annat än inre tankearbete. Hans verksamhet är så mångfaldig och mångsidig, att det är en gåta hur han bär sig åt för att vinna behöflig tid till allt. Hans akademiska lärareembete är betydlig nog, för att helt och hållet taga en vanlig dödligs krafter i anspråk. Såsom landtdagsdeputerad är han medlem af ett antal komiter, hvilkas sammanträden han måste öfvervara och inom hvilka det parlamentariska arbetet hufvudsakligen verkställes. Inom budgetkomitön är han formligen den Atlas, som bär himlen på sina skuldror; han är lika bevandrad i statshushällningen som i menniskokroppen. Vidare är han stadsfullmäktig, och egnar sig äfven åt denna befattning med allvar och ifver; i de mest olika ämnen för kommunalförvaltningen öfvertager han referatet och är således äfven i kommunalrepresentationen en ar de egentlige arbetarne. Inom alla vetenskapliga och folkbildande föreningar spelar hans verksamhet en stor roll; det är visserligen sannt, att han ej särdeles punktligt infinner sig i dessa församlingar, men en gång tillstädeskommen, har han alltid något att meddela ur sina kunskapers outtömliga källa. I hemmet väntar honom en förvånande omfångsrik politisk och vetenskaplig korrespondens; en ståtlig medicinsk praktik utsyller äfven några immar af dagen, och under natten visar han ej heller ifrån sig en god familjefaders pligter: en morgon kommer han till det patologiska institutet och ursäktar sig hos sina åhörare för det han komme att bli något matt i sitt föredrag; han hade haft n orolig natt och måst vagga sina sjuka må barn. Vid allt detta finner han ännu id att utveckla en fruktbar vetenskapligtitterär verksamhet, och om man tager i etraktande denna splittring af hans tid ch krafter, så skall det synas såsom ett eröm af icke ringa värde då jag siger, tt han aldrig talat eller skrifvit ett ylligt rd. Virchows kollega Dabois-Raymond är ysiolog, med ett rykte, som går långt töfver Tysklands gränser. Han står på Jarwins ståndpunkt, hvilken han i flera äsentliga punkter kompletterat. Det är irdenskull icke materialismen af renasto atten, som lifvar honom; han lemnar r af ljusgult, tjockt, t lädar H JLAS clafe An 0 0